"Himlens lycksalighet består först och främst i att vi får skåda Gud.
Men att skåda Gud betyder inte att betrakta honom utifrån.Gud är inte utanför oss. I himlen kommer vi inte att se honom på avstånd. Redan nu är vi i Gud och Gud i oss. I himlen ser vi honom klart. Då får vi erfara hur vårt väsen varje ögonblick framspringer ur Guds oändliga vara, hur vi ögonblick för ögonblick skapas av honom."
Den 30 november läste jag detta i Wilfrid Stinissens bok "Guds dag i dag".Jag hade just fått höra att fader Wilfrid OCD,karmelitmunken och författaren i Helige Andes kloster i Norraby,Tågarp, hade lämnat livet på jorden.
Det var så märkvärdigt att finna just detta citat.bland alla årets dagar på den dag då han själv har gått till detta Möte. Jag hade redan är jag hörde om hans bortgång( eller r.s. hemgång) tänkt: Nu får han möta Gud. Jag hade tänkt på mötet med Jungfru Maria, Guds Moder, som han så vackert beskrivit i den första katolska bok som publicerats i Sverige om Maria (Maria i Bibeln och i vårt liv) Alla mina tankar och känslor var fyllda av den frid och väldoft som hör det himmelska till. Som om jag fick göra sällskap en bit på den vägen.Och jag mindes de många gånger jag fått träffa fader Wilfrid i Norraby, sitta mitt emot honom i det lilla samtalsrummet med ett tänt ljus och hans vänliga nästan förväntansfulla ansikte mitt emot mig.
Han var så uppmuntrande, så lyssnande, så glad.
En gång efter bikten utbrast han med ett lågt skratt. Nu är du som en ängel!
Och jag kände mig rentvättad,upplyft och överraskat glad.
Han svarade alltid på mina brev. Korta handskrivna vackra kort från Karmel med en kommentar till vad jag skrivit. Det blev varje gång som ett fortsatt samtal:
"Ja, vi är alla(understruket) på många olika sätt förlorade och återvunna barn, ständigt på nytt. Det räcker att leva med en larmande själ så att Gud inte kan göra sig förstådd - för att vara lite förlorad.
Bara vi är ödmjuka och erkänner att vi är förlorade och litar på vår barmhärtige Fader, så blir vi alltid (understruket) återfunna.
Också jag älskar Newmans "Led milda ljus" Den är så ödmjuk och tillitsfull.
Tack för din förbön! Du vet att du också är i min.
Alltid din tillgivne
fr Wilfrid ocd"
Så har jag nu en förebedjare i himlen!
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar