Alla Helgons dag

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför..." tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer "

Uppenbarelsens mäktiga text som är dagens, har alltid tjusat mig. Gustav Dorés berömda illustration flimrar förbi min ögon när jag läser denna beskrivning i sjunde kapitlet på Bibelns sista bok.

Det är många jag ser i den där skaran och för varje år blir de fler.Helgonen var nog de första som introducerade mig till den katolska kyrkan.
Naturligtvis började det med de klassiska helgon som nästan varje svensk känner till än i dag: Den heliga Birgitta och den helige Franciskus. Men i går fick jag till min häpnad höra att min bordsgranne aldrig hört talas om Franciskus. Vilket naturligtvis gav mig chansen att snabbrepetera helgonets liv, århundrade och stad. Jo, Assisi hade han hört talas om...
Min andre bordsgranne hade varit i Assisi men ändå inte mött dess berömde son. Han lovade mig att nästa gång han reste dit skulle han...

Jag började min dag i sällskap med broder Francesco. För länge sedan fick jag en gammal bok av en god vän som hittat den på en basar. Vackert inbunden i gammaldags brunmurriga pärmar handlade den om Den helige Franciscus.
Det unika med boken är att den skrev på 1800-talet av en protestantisk fransman,Paul Sabatier. Han skickade sitt manus till Vatikanen som välsignade det men strax därefter satte upp boken på index av förbjudna böcker!
År 1895 översattes den till svenska och blev den första boken om Franciskus i Sverige. Det är den boken jag har och den boken jag inledde Allahelgondagen med att läsa.

Sjunde kapitlet i Uppenbaelseboken börjar med en undergångsvision av  jorden och havet. Skrevs  på 90-talet efter Kristus  men känns otäckt aktuellt.
Då inskrider en ängel och vill rädda "Guds tjänare" genom att märka dem med ett sigill på deras pannor.
Jag undrar vilka som räknas till Guds tjänare. Det är väl inte bara präster eller diakoner. Kanske kateketer. Då har jag en chans att få ett sigill på min panna.

Jag ser så många i den där skaran av skilda länder och folk.Och den ökar ständigt.
De tre ortodoxa unga männen som för bara några veckor sedan halshöggs inför jublande islamister i Syrien De små flickorna som 
träffades av granatsplitter vid shopcentret i Nairobi. De arma flyktingarna som törstade ihjäl i öknen eller de som sjönk i Medelhavet utanför Lampedusa. 

De vitklädda som  jag ser där har namn: Maximillian Kolbe, Fader Damien, Anna Schäffer, Lilla Therése av Jesusbarnet, Charles de Foucauld, Mary Mac Killop, Jerzy Popieluszko, Leopold Mandic, Elisabeth Seton 
Så många unga flickor: Jeanne d'Arc, Bernadette Soubirous, Chiara Luce Badano, Gemma Galgani-

Åh, jag har läst deras livshistorier, gråtit över deras lidanden, fröjdats över deras inre styrka, utmanats av deras sätt att möta och genomleva outhärdliga plågor

Strålande Helgon - lys upp våra liv - inte bara denna dag utan varje dag!

Sabina