Fjärilar och humlor

För mer än hundra år sedan cyklade en ung engelsk dam omkring i Berkshire. Hon hade klara ögon och tycktes upptäcka det mesta: en nässelfjäril här, en humla ( bombus terristris) där, aurorafjärilar och kålfjärilar, var och en med fina mönster i olika färger. Hon målade och antecknade:"Häckarna är ett virrvarr av vilda blommor.Vildrosorna är praktfulla, arten är i full blomning.På många ställen är häckarna prydda med kransar av tamusranka och kaprifol. De blekrosa björnbärsblommorna och de stora vita massorna av fläderblom möter ögat överallt.."

Edith Holdens "Naturdagbok av en engelsk dam år 1906" upptäcktes 1976 på en vind och gavs ut i faksimile och blev en världssuccé.Den svenska upplagan har Trevi gett ut i samarbete med Gull Brunius, som översatt, Sven Collberg som tolkat de engelska dikterna och Eva Billow som utformat kalligrafin efter orginalets sekelskiftesskrift. En sagolikt vacker bok att läsa året om !

Och just i dag vimlar vår lilla trädgård av fjärilar. En flög omkring i rummet medan jag läste Laudes och släpptes ut. En annan dansade kring vårt lunchbord flör att sedan flyga ut genom det öppnade fönstret.

Jag plockade nya blommor till Mariaskåpet och upptäckte en liten babyhumla på en hundloka.Jag försökte skaka loss den men den klamrade sig fast och sög ivrigt honung ur de späda vita blommorna. Först när jag bar ut blomman och lät den lilla humlan falla ner på ett rosenblad lämnade hon sitt fäste och hundlokan fick återvända till Jungfru Marias skåp.

Edith Holden inleder sin Naturdagbok med en dikt av Byron:

"Att sitta på en sten, i drömmeri
om flod och hed, om skogen mörk som sot,
där ingen lyder mänskan men är fri-
där aldrig förr en dödlig satt sin fot;
att klättra stiglöst bergets topp emot
med vilda flockar långt från fållors fred;
att stå vid fallets skum, vid brantens hot:
det är ej ensamhet. Det är att med
naturen tala, i dess rikedom se ned."

övers. Sven Collberg

Vi har bänkar för drömmar: en vid björken nära brevlådan, så man kan hämta alla brev så fort som möjligt. En vid gullregnsträdet i kapellparken nära Sankta Claras kapell,
och en vid Skrivstugan för lämpliga pauser och eftertankar
Hur välsignade är vi inte!

Sabina