Samtal i regnet

På min morgonpromenad såg jag smultron lysa i det regnvåta gräset.Jag plockade med mig blåklockor och käringtand,drypande våt hundloka,medan jag vandrade den stilla vägen fram.I mitt huvud surrade samtalet från i går.

Vi var bjudna på grillfest. Wow! Inte sedan jag var på grillfest hos en countryfilmstjärna i Hollywood har jag upplevt denna rökiga tillställning.Men regnet störtade över oss. Vi spanade mot himlen men såg inga tecken till ljusning. Det blev en innefest vid dukat bord.Genom fönstret såg vi trädgården med bänkar och buskar ,träd och blommor. Där skulle vi varit i glödande sol. Allt var nu som en tät dimma av häftigt regn och grillens rökslingor.
Inne vid bordet och senare kring de djupa kaffekopparna och jordgubbstårtan ringlade samtalet otvunget,intensivt och härligt.Kan det bli annat om sällskapet består av en missionsflygare i Amazonas, en präst ifrån öst,lärare vid olika skolor, en flygresenär från Argentina,en biodlare och en jurist?
-Ja, när vulkanutbrottet kom fick vi tejpa alla fönster och binda för munnen när vi gick ut....
"Har du aldrig varit med om någon olycka eller något tillbud?
-Jo, en gång, när oljan läckte ut. Det var faktiskt bara sekunder mellan liv och död. Det är Guds nåd att vi sitter här i dag. Rök vällde in i flygplanet, jag vände ögonblickligen. När vi landade var planet dränkt i olja. Hade jag väntat några sekunder och vi hade nödlandat i Amazonas, kanske planet hade börjat brinna. Det var Guds nåd...
-När kommer du fram?
Det var hennes avskedsfest.Hon berättade om sin snara resa: Från Jönköping till Köpenhamn, från Köpenhamn till Paris, från Paris till Argentina..
Jag flög med henne (i tankarna!)- åh- de långa avstånden på flygplatsen i Paris- när var jag där sist? Jo, det var vid resan till Jerusalem!- Det var då jag mötte tolvåriga Therése som satt och skrev i ett block. Hon skulle bli författarinna. Vi pratade länge. Efter resan brevväxlade vi.Om Sverige. En dag kom beskedet: Jag får komma till Sverige, om min äldre syster kommer med! Några år senar landade systrarna i Stockholm. Det blev en "fransk sommar". I dag studerar hon vid Sorbonne!
Samtalet fortsatte och växlade område:
"Att vara lärare är tufft.. Man vågar inte säga mot. Man borde kunna få säga till eleverna... sa en lärare.Men jag pensioneras nästa år, så jag kan nog säga till ."
"Åh, att skriva omdömen. Alla lördagkvällar, söndagkvällar.." suckade en kollega.

Mellan replikerna som flög fram och tillbaka, ibland lågmälda dialoger,ibland ett virrvarr av ord -betraktade jag två tavlor som väckt starka minnen:Göta Foglers solrosor. Jag mindes våra möten, intensiva samtal, hennes iver, skratt och tårar. En gång hyrde hon ett litet torp i Ölmstad. Jag cyklade dit.När jag kom i dörren, ropade hon: Stanna, Sabina, Jag vill måla dej. NU.Precis där du står." Hon målade. Hon sålde tavlan. Var finns jag nu?
Bredvid på väggen hängde Barbro Brånes bild av en risig lagård med en gammal ko och en mjölkhink. Mörka varma färger. Också henne minns jag från möten på Bråneryds herrgård där hon bodde i de stora rummen där hennes mäktiga dukar trängdes med motiven från slitna lador,gamla vagnshjul( den finns på Ryhov) och dunkla blommor.
På en annan vägg står sonen Mikael Brånes täta rad av ljusa björkar.Vilka kontraster! Vilka begåvningar!
Mot kvällen mildrades regnet
I dag steg Broder Sol upp över våra våta trädgårdar.Spireans mäktiga blomfanor låg utsträckta på gräsmattan. Kan de resa sig igen?
Jag gick min långa promenad och fann smultronen som jag plockade till Magdalena. Blåklockorna gav jag till min Mariastaty här i Pax et Bonum,skrivstugan.

Sabina