Martyrtider

Den 19 januari firar kyrkan Finlands apostel,biskop Henrik. Han hade kommit från England för att hjälpa svenskarna att lägga av med hedniska vanor och bli bättre kristna. Det var nog inte så lätt. Han bodde i Uppsala och blev god vän med kung Erik som bodde nära. De två for på ett korståg till Finland, där Erik predikade med svärdet men biskop Henrik med Korset. Åbo stift grundades och den dubbla expeditionen över havet var ganska lyckad. Att det fanns motstånd mot den nya läran var ju klart och värst var det när biskop Henrik krävde kyrklig botgöring för den som begått dödssynden att mörda. Vid en skidtur på sjön Kjulo hann den arge mördaren ifatt biskopen och slog ihjäl honom. Så tog han biskopens skinnklädda hatt och skröt vid hemkomstn att han dödt en björn. Men när han tog av sig biskopens hatt följde svålen med och mördaren fick ett värre straff än om han underkastat sig kyrkans botgöring.
När jag var barn och bodde i Helsingfors hade jag aldrig hört talas om denne apostel som kristnade Finland. Det kändes vemodigt att tänka på hur många år jag gick där på gatorna i Helsinki och hur jag besökte Åbo domkyrka, där martyren legat begravd - utan att känna hans historia, utan att kunna tacka för hans mod att komma till det avlägsna Finland långt borta från sitt hemland.I dag finns Sankt Henriks katolska kyrka mitt i Helsingfors. I Åbo finns "Birgittalaisissaret", sankta Birgittas systrar av den svenska grenen, liksom också i Nådendal, där det redan på 1400talet byggdes ett birgittinskt kloster. Henriks martyrium har gett god frukt.

Dagen därpå var det dags för ännu en martyr, den helige Sebastian.Han hör till de första århundradenas många martyrer och hans historia kunde bli en riktig roman. Född i Milano av en fransk far,utbildad till soldat i den romerske kejsarens armé,blev han så småningom kapten för ett bågskyttekompani i det kejserliga gardet. Men han var kristen! Och det var förföljelsetider. Skickligt räddade han kristna från döden, tills han själv blev avslöjad. Den förtörnade kejsaren valde då ett grymt straff:kapten Sebastian skulle skjutas ihjäl av sina egna bågskyttar. Historien berättas lakoniskt. Ingenting om känslor, vare sig hos Sebastian eller hans soldater,av vilka säkert mer än en beundrat sin kapten för hans skicklighet och mod.
Kanske sköt de avsiktligt illa, för han överlevde ,togs om hand av en kvinna,och kunde efter någon tid skrämma livet ur kejsaren som trodde han såg ett spöke när kapten Sebastian återigen stod framför honom ,Nu anklagade han kejsaren för de många morden på kristna som han varit vittne till. Rasande befallde Diocletianus att man skulle prygla den unge kaptenen till döds.Detta hände år 288.
På den plats där han bgravdes byggdes ett kapell. Det ligger strax utanför Rom längs Via Appia och där kan man- liksom i så många kyrkor världen över- se bilden av den unge soldaten genomborrad av pilar.

I dag är det Sankta Agnes dag!Hon var bara en flicka när hon blev martyr och historien har berättats på ett rörande sätt i många predikningar genom århundraden.
I dag är en trettonåring redan på gränsen till ett vuxenliv, men den 12- eller 13-åriga Agnes var nog barnsligare än dagens tonåringar. Uppvuxen i en kristen familj i Rom hade hon redan bestämt sig för Kristus. Han var hennes brudgum.För Hans skull hade hon lovat leva i kyskhet.När en yngling från Roms societet friade till henne och fick nej var katastrofen ett faktum. Som prefektens son kunde han anklaga henne inför domstolen för att vara kristen, vilket genast betydde en dödsdom. Domaren vädjade emellertid till flickan, bevekt av hennes ungdom, hon hade en möjlighet att undslippa dödsdomen om hon bara offrade till den jungfruliga gudinnan Vesta. Men hur skulle hon kunna offra till en hednisk gudinna, hon som lovat Kristus sin kärlek? För Agnes fanns inget val. Hennes nej väckte denna gång domarens vrede: Då skickar vi dej till en bordell, skrek han och flickan togs om hand av vakter. Men Kristus beskyddade henne. Hennes oskuld lyste i ögonen på kunderna och en man grep tag i hennes klänning. Han föll död ner som om han fått en elektrisk stöt.
Domaren krävde nu halshuggning och bödeln kom med sitt svärd. Kan man föreställa sig denna scen? En späd liten flicka i vit tunika,långt ljust hår och klara blå ögon står stilla och avvaktande, kanske med knäppta händer, ja knske med slutna ögon, för i detta ögonblick har säkert hennes tankar och böner varit hos den älskade, hos Kristus. Och bödeln tvekar. Då lyfter hon sina händer och ber högt: "Nu kommer jag till Dig som jag älskat och som jag varje dag har sökt och begärt" Flickan lägger sedan sitt huvud på en stock, redo,tyst och stilla. Men bödeln missar. När han fullgjort domarens befallning går han hem och gråter.Detta hände 304 e.Kr.

Också i dag förföljs kristna. Över hela världen dör människor , inte av pilar eller svärd utan av bomber och granater, gevär och knivar Präster, munkar, nunnor, kristet lekfolk i Latinamerika,i Asien och Mellanöstern. Vi behöver bara rikta blickarna mot Irak där de kristna dag efter dag blir offer för muslimers hat.De dödas för att de är kristna.
Att de dessutom skickas tillbaka från Sverige av en okunnig och kylig immigrationsmyndighet är förskräckligt. Ingenting tycks hejda den byråkratin, som bara kräver bevis, när varje dags nyheter är bevis nog.
Vi måste fortsätta att protestera tills de vaknar tillbesinning.

Sabina