Många nationer kring Caritaskaffet

-Vad tyckte du om min predikan?
Prästen frågade och jag blev svarslös. Vadiallsinadar talade han om?. Jag gjorde ett försök att svara genom att upprepa vad jag läst på morgonen av Bo Giertz kring texten. Men det stämde ju inte. Nej, sa han, jag predikade om...
Skulle jag skämmas ? Jag trodde jag lyssnade men det gjorde jag inte. Predikan är inte så viktig längre. Höjdpunkten, det centrala, det som verkligen betyder något är Mötet. Nattvarden, Eukaristin. Det är den man bär med sig efter mässan. Förlåt kära pater att jag inte hade lyssnat. Nästa gång ska jag göra det...
Efteråt samlas man till en god gemenskap som diakonen sa vid pålysningarna. Caritas inbjuder till kyrkkaffe i Klarasalen. Inbjuder? Nej, vi betalar, vi som dricker kaffe och äter det som bakats eller inköpts. Alla pengar går till Caritas Jönköpings kassa, och det blir hjälp till Vietnam, Bangladesh, Sverige med flera behövande i dessa länder. För övrigt ska jag rätta en uppgift i basarbloggen: Pater Peter har själv tillverkat många vackra julkort på sin dator.Och varje öre går till de fattiga han besökt och ömmar för i Vietnam.
Själv tog jag med mig en bunt vackra batik julkort som jag fick i fredags från Bangalore i Indien.
Det är en by för friskförklarade spetälska med familjer i Kankanadu som gör desa vackra kort
och får en extra inkomst till jul. Det är en brokig samling systrar och bröder vid de olika borden.
För mig finns många associationer till länderna.
När jag pratar med dem från Polen minns jag mitt första besök i Warszawa , då jag var med en hjälpsändning från Individuell Människohjälp. Några år senare under dramatiska dagar i Poznan, där Tekniska Högskolans studenter strejkade och Jaruszelski utlöste krigstillstånd. Tack vare strejken kunde våra fyllda lastbilar skyddas i stora magasin och vi fick mycket hjälp från de
strejkande studenterna. Starkaste minnena kommer från mina besök i Sankt Maximilians kloster Niepokalanów utanför Warszawa.
Kroaterna bildar en liten intensivt pratande grupp i ett hörn och de signalerar glatt till mig, jag får en present från Medjugorje, jag pratar tenta med en av de unga och jag minns mötet med den nu avlidne kardinal Kuharic, som efterträdde den dömde ,fängslade och nu salige kardinal Stepinac. Möten med ett passionerat folk med lång lidandeshistoria.
En i församlingen stor och starkt kyrklig grupp kommer från Eritrea. Där har jag inte varit.
men har nyss i tankarna besökt detta land genom en fascinerande bok, som handlar om den vidsträckta öknen som finns i i Sudan, Libyen ,Egypten och Eritrea. Göran Börge har skrivit boken. Jag har redan skrivit om den i bloggen Den hemlighetsfulla öknen. Jag ser kartan framför
mig när jag står vid bordet och lysnar till deras samtal på tigray.
Strax innan jag går för att ta bussen tillbaka till Ölmstad möter jag tre män från Vetlanda som kommer varje söndag och ibland mitt i veckan får höra om "miraklet i Vetlanda", där tydligen flera har blivit katoliker och fler är på gång

Tills vi hörs igen!
Sabina.