Cicero, Churchill , Martin Luther King Obama och Benedikt XVI

Vad förenar dessa personer? De är alla retoriker. Deras tal kan fånga .Ofta blir deras tal klassiska. Sentenser som huggna i sten lever kvar.Cicero minns jag mest från latinlektionerna i Nyköping. Churchills ord till det engelska folket, att det enda han kunde erbjuda dem var: "Blod, svett och tårar" , var ord som liknar en profetia från andra världskriget.
En annan profetia som nu har blivit verklighet är Martin Luther Kings berömda inledelseord till sitt stora tal i Washington:"I have a dream..." Och 46 år senare står Barack Obama, son av en far från Kenya och en vit mor från Amerika, och håller sitt lysande segertal .Ett tal som blev en dialog med den miljon som samlats i Chicago, där han fick människorna att spontant svara: Yes we can" Det är ett aktuellt exempel på den klassiska retoriken med rötter i antik talekonst. skrev professor Anders Sigrell,nyutnämnd professor i retorik i Lund i Sv.D
Vi har i vårt land en känd politiker som blivit utnämnd till retoriker. Det är Alf Svensson. Tack och lov att han fortfarande finns med och med sitt tydliga språk och sin orädda glada framtoning kan kommentera politiska frågor i media.
En annan talare, som nyligen karakteriserats av en av Italiens mest kända journalister,Sandro Magister, är påven Benedikt XVI, vars meditationer och predikningar är"juveler av prediko
konst". Han lyfter särskilt fram påvens inledningstal till den nyligen avslutade Biskopssynoden i Rom. Han höll detta innehållsrika tal helt utan manuskript med korta pregnanta meningar, en meditation utifrån några strofer av den långa psaltarpsalmen 119. Den finns i Natasja Hovéns översättning på http://www.katobs.se/ och är värd att läsas.

Hur blir man retoriker? Hur får man ett språk som fångar ? Kanske börjar det redan i barndomen. Man ärver ett klart och vackert språk från sina föräldrar. Ibland kan någonting radikalt inträffa som för med sig en förändring. Så skedde när jag i tioårsåldern var på väg från Finland till Sverige och båtens kapten förebrådde mig för att jag talade finländska."Du som är svensk borde väl tala rikssvenska", sa han med eftertryck. Enligt familjehistorien lär jag ha slagit om över en natt och alltsedan dess talat en mycket tydlig RIKSSVENSKA.
En annan viktig bit i konsten att fängsla med sitt tal är att man brinner för sitt ämne.Jag minns en gång när min bror var kallad till Jönköpings flickskola för att introdusera den nya skolan för denna konservativa krets av lärare. Med tvekan och starkt motstånd begav de sig till föreläsningen . Deras inställning till den nya skolan som min bror från Länsskolnämnden i Linköping brann för var mycket negativ.Efteråt mötte jag några som häpna berättade att de blivit stormförtjusta och gått med på allt han sa. "Han utmanade oss, sa dom, han vågade säga att läraryrket är ett kall.Vilken fantastisk talare! "
Det bästa tipset fick jag som ung studentska i Uppsala av dåvarande kulturskribenten i Svenska Dagbladet, Åke Janzon, som bodde i samma hus som jag på Johannesgatan . Jag hade fått äran att hålla talet till mannen på Första majmiddagen på Östgöta Nation.
Jag skrev ihop något töntigt på låtsashexameter men kände mig osäker och läste upp det för lyrikexperten. Utan att kommentera mitt usla opus sa han bara: "Läs det som om det vore Shakespear!" Och det gjorde jag, varpå flera lärda män bad att få mitt manuskript. Men det fick dom inte för då hade sanningen avslöjtats!

Ibland föds retorik i utsatta situationer. Jag läser flera gripande avskedstal bland dödsdömda och fängslade offer för kommunismens brott mot mänskligheten. Ett av dem var Kroatiens ärkebiskop Aloysius Stepinac, som när han fick sin dom, reste sig upp med orden: "Mitt samvete är rent." I staccatosatser anklagade han sedan den kommunistiska regimen i Jugoslavien för alla dess brott mot det kroatiska folket och den katolska kyrkan. Den anklagade blev en anklagare. Med fast röst och rakryggad hållning. Det var retorik i ett lands ödesstund.

Himlen är tung och grå, en knippe tulpanlöker väntar på att myllas ner i jorden som ännu inte frusit till. Och i morgon är det söndag.

God helg till den som eventuellt hittat vägen till min blogg!
Sabina