Samtal i regnet

På min morgonpromenad såg jag smultron lysa i det regnvåta gräset.Jag plockade med mig blåklockor och käringtand,drypande våt hundloka,medan jag vandrade den stilla vägen fram.I mitt huvud surrade samtalet från i går.

Vi var bjudna på grillfest. Wow! Inte sedan jag var på grillfest hos en countryfilmstjärna i Hollywood har jag upplevt denna rökiga tillställning.Men regnet störtade över oss. Vi spanade mot himlen men såg inga tecken till ljusning. Det blev en innefest vid dukat bord.Genom fönstret såg vi trädgården med bänkar och buskar ,träd och blommor. Där skulle vi varit i glödande sol. Allt var nu som en tät dimma av häftigt regn och grillens rökslingor.
Inne vid bordet och senare kring de djupa kaffekopparna och jordgubbstårtan ringlade samtalet otvunget,intensivt och härligt.Kan det bli annat om sällskapet består av en missionsflygare i Amazonas, en präst ifrån öst,lärare vid olika skolor, en flygresenär från Argentina,en biodlare och en jurist?
-Ja, när vulkanutbrottet kom fick vi tejpa alla fönster och binda för munnen när vi gick ut....
"Har du aldrig varit med om någon olycka eller något tillbud?
-Jo, en gång, när oljan läckte ut. Det var faktiskt bara sekunder mellan liv och död. Det är Guds nåd att vi sitter här i dag. Rök vällde in i flygplanet, jag vände ögonblickligen. När vi landade var planet dränkt i olja. Hade jag väntat några sekunder och vi hade nödlandat i Amazonas, kanske planet hade börjat brinna. Det var Guds nåd...
-När kommer du fram?
Det var hennes avskedsfest.Hon berättade om sin snara resa: Från Jönköping till Köpenhamn, från Köpenhamn till Paris, från Paris till Argentina..
Jag flög med henne (i tankarna!)- åh- de långa avstånden på flygplatsen i Paris- när var jag där sist? Jo, det var vid resan till Jerusalem!- Det var då jag mötte tolvåriga Therése som satt och skrev i ett block. Hon skulle bli författarinna. Vi pratade länge. Efter resan brevväxlade vi.Om Sverige. En dag kom beskedet: Jag får komma till Sverige, om min äldre syster kommer med! Några år senar landade systrarna i Stockholm. Det blev en "fransk sommar". I dag studerar hon vid Sorbonne!
Samtalet fortsatte och växlade område:
"Att vara lärare är tufft.. Man vågar inte säga mot. Man borde kunna få säga till eleverna... sa en lärare.Men jag pensioneras nästa år, så jag kan nog säga till ."
"Åh, att skriva omdömen. Alla lördagkvällar, söndagkvällar.." suckade en kollega.

Mellan replikerna som flög fram och tillbaka, ibland lågmälda dialoger,ibland ett virrvarr av ord -betraktade jag två tavlor som väckt starka minnen:Göta Foglers solrosor. Jag mindes våra möten, intensiva samtal, hennes iver, skratt och tårar. En gång hyrde hon ett litet torp i Ölmstad. Jag cyklade dit.När jag kom i dörren, ropade hon: Stanna, Sabina, Jag vill måla dej. NU.Precis där du står." Hon målade. Hon sålde tavlan. Var finns jag nu?
Bredvid på väggen hängde Barbro Brånes bild av en risig lagård med en gammal ko och en mjölkhink. Mörka varma färger. Också henne minns jag från möten på Bråneryds herrgård där hon bodde i de stora rummen där hennes mäktiga dukar trängdes med motiven från slitna lador,gamla vagnshjul( den finns på Ryhov) och dunkla blommor.
På en annan vägg står sonen Mikael Brånes täta rad av ljusa björkar.Vilka kontraster! Vilka begåvningar!
Mot kvällen mildrades regnet
I dag steg Broder Sol upp över våra våta trädgårdar.Spireans mäktiga blomfanor låg utsträckta på gräsmattan. Kan de resa sig igen?
Jag gick min långa promenad och fann smultronen som jag plockade till Magdalena. Blåklockorna gav jag till min Mariastaty här i Pax et Bonum,skrivstugan.

Sabina

Land du välsignade

Vi behöver bli påminda om det ibland. Om hur välsignade vi är
Hur välsignat vårt land,Sverige, är bland alla världens många länder. Oförtjänt välsignat.
En dag som denna, 6 juni, Nationaldagen, Svenska Flaggans dag, är det inte svårt att mitt ibland glimmande hundloka,lysande smörblommor,vajande björkar och doftande kaprifol känna sig välsignad av Honom som skapat allt.

Det var fint av kungen,Carl XVI Gustav, att låta denna välkända sång bli ledord i högtidstalet på Skansen. Efter alla fula skvallerrubriker om kungen och hans förflutna kändes det skönt att se hela familjen;kungen med drottning Silvia, kronprinspater Victoria och prins Daniel, prinsessan Madeleine och prins Philip klädda i folkdräkter genensamt komma till Skansen i hästlandåer och under trumpetfanfarer.
Man kände sammanhållning och en stark pliktkänsla inför traditionen att hedra Svenska Flaggans dag med sin närvaro.

I år skulle Jussi Björling, vår underbare svenske världstenor, fyllt 100 år. Man kan höra hans vibrerande stämma på You Tube i Land du välsignade.
Läs nu orden, som verkar vara skrivna just för honom:

Land du välsignade, tag min sång
gjut din ande i orden
Giv att den ljuder fullkomnad en gång
sången om landet i Norden.
Sången om sjumila skogar och sjö,
slätter som skördar bära,
midnattssol och midvintersnö
Sverige till ära, Sverige.

Land du välsignade, tag mitt verk
dig min strävan jag viger
signa min tanke och armen stärk
främst bland de främsta jag stiger.
Att när min bana jag ändat har
sjunkit till skuggornas rike
sist må man minnas att svensk jag var
Sverige till heder, Sverige.

Ja, det är Jussis sång, det är Carl Milles sång, det är Astrid Lindgrens sång, det är Heidenstams sång...

Men min sång viger jag åt en annan Konung, ett annat Rike
Och jag skriver inte Sverige till ära och heder utan: Soli Deo Gloria,
när mitt verk är ändat. Inte heller "sjunker jag ner i skuggornas rike" utan längtar efter att få föras in i ljusets rike- en gång - till slut.

Sabina

Barndomsdrömmens verklighet

I dag firar Kyrkan den saliga Moder Elisabeth Hesselblad, som återförde den heliga Birgittas systrar till Sverige. Ett sällsamt livsöde, en gåva till vårt land, en föregångare till öppenheten mellan katolska kyrkan och de evangeliska kristna i Sverige.

Jag minns när jag första gången kom till det gamla Djursholmsklostret och i anden mötte Moder Elisabeth och började ana hennes historia, så fylld av intensiv bön, kamp och vision.Så började jag söka efter henne för att skriva ett kapitel i min kvinnobok för Kvinnoåret 1975. Boktiteln hämtade jag från kapitlet om Moder Elisabeth:"Ett lysande stoftkorn".

Det var genom Moder Elisabeth jag till slut förstod att också jag var kallad att bli med i den katolska kyrkans familj. Det skedde på ett underbart sätt i Via delle Isole i Rom.

Nu har jag skrivit några scener ur hennes liv som jag kallar "Lyssna dotter", vilket också är titeln på den bok med hennes tankar och ord som jag fick publicera året efter saligförklaringen på Sankt Eriks bokförlag.

Denna "helgonberättelse" började med en dröm:

"Jag vaknade mitt i natten
omgiven av ett sällsamt ljus
och liksom en mystisk hägring
såg jag ett underbart hus:
Ett torg med springbrunnens vatten
Månen sken på huset den natten!
I byggnaden stod ett fönster på glänt
innanför såg jag att ljuset var tänt
Nu öppnades fönstret och där stod jag!
I ett nu försvann synen - det blev dag."

Den 4 juni kan man läsa i Lyssna dotter:
"Den gode Guden har med stor kärlek bönhört
många av mina, Hans barns, böner."

Ja, hennes liv blev en lång rad av bönhörelser,en salighets väg genom dimma och mörker.
Nu kan vi räkna med hennes moderliga hjälp och förbön från himlen.

Sabina

13 maj: Duvorna i Fatima, Attentatet i Rom

I dag flyger duvorna i Fatima!
Det berättas att en gång hände det under den traditionella vandringen med Fatimastatyn mellan Bomberai och Lissabon i Portugal, att tre duvor kretsade kring statyn hela vägen.
En stor skara människor följde med och jublade åt den vackra synen.. När duvorna satte sig på sockeln till statyn slängde man blommor över dem men duvorna satt kvar. Ännu när statyn bars in i Lissabons katedral fanns duvorna med !
Detta är inget ovanligt fenomen när det gäller Maria. Den 5 maj var årsdagen av uppenbarelsen i Zeitun utanför Kairo. Där var det alltid en flock duvor som annonserade Jungfru Marias ankomst till den koptiska kyrkan på vars tak hon visade sig nattetid i en lysande aura.

I Fatima den 13 maj 1916 inleddes den serie möten med Maria, som skulle få stor betydelse för världen, kanske den viktigaste av alla uppenbarelser.
Tidigt denna morgon begav sig de tre kusinerna Lucia, Francisco och Jacinta upp till betesplatsen Loca de Cabeco någon kilometer bortom byn Fatima. De var lika uppsluppna som fåren och lammen omkring dem. Lucia har berättat att de sjöng och dansade alldeles ensamma i den steniga trakten, där deras lilla hjord letade efter gräs. Plötsligt började det regna, barnen sökte skydd under några stora stenblock och började leka med småstenar, när de med ens upplevde något märkligt.
Ner från himlen kom en lysande , lång och vacker ung man som ställde sig framför dem.
”Jag är Fredens Ängel”, sa han och barnen tyckte inte det var konstigt att Portugals skyddshelgon, Fredens Ängel kom till dem.
De såg fascinerade på den strålande gestalten, när han böjde sig ner med pannan mot jorden:
”Så här ska ni be”, sa han och dikterade orden i en bön de aldrig skulle glömma:
”Min Gud, jag tror på dig, jag tillber dig , jag hoppas och jag älskar dig.
Jag ber om förlåtelse för alla som inte tror, inte tillber inte hoppas och inte älskar dig.”
Ni ska be den med pannan mot marken och be den tre gånger ofta, fortsatte Ängeln.
Jesu och Marias Hjärtan lyssnar på era böner.”

”När den ljusa gestalten försvunnit bland skyarna satt barnen kvar i grottan under klippan, fast solen lyste. Det var som om de blivit omslutna av någonting mystiskt – en tystnad som var så ljuv och underbar att de inte kunde säga ett ord, inte röra sig. De var som bedövade. Fåglar sjöng, lammen bräkte, blommorna doftade, vinden smög in under klippan och smekte deras kinder. Men de satt kvar.” (ur ”Undret i Fatima.” Sankt Eriks Bokförlag, 1997)

Den 13 maj minns vi också något annat. Det var skottet mot påven Johannes Paulus II. Ett skott med en kula som kunde ha dödat honom men som mirakulöst fann vägen förbi de livsviktiga organen i hans kropp .
”Det var Maria som hejdade kulan,” försäkrade påven och lät hämta Fatimastatyn från Portugal till Sankt Petersplatsen för att tacka henne som räddade honom. Och den kula som fanns kvar sitter nu i Madonnans krona i Fatima!

Den salige påven Johannes Paulus var en stor poet.
Två år före sin död gav han ut en sista diktsamling:”Romersk Triptyk Meditationer.”
Den var skriven inför Michelangelos målningar i Sixtinska kapellet och är illustrerad
med detaljer från Michelangelos skisser. En vacker bok.

Den förste som såg

”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är
till”, säger aposteln Paulus i sitt tal till
atenarna på areopagen.

Vem är Han?

Han är lik den ogripbara rymden som
omfattar allt –

han är Skaparen
som omfattar allt och kallar allt att vara från
Intet,

inte bara begynnelsen
utan i evigheters evighet.

Allting består, allt är i beständig rörelse.

”I begynnelsen fanns Ordet och
allt blev till genom det”
Begynnelsens mysterium föds med Ordet,
Kommer sig ur Ordet.

Ordet – det är det eviga seendet som tar sig
evigt uttryck.

Den som skapade, Han såg – såg ”att det
var gott”.
Han såg men det var på ett annat sätt än vi
ser.

Han – den förste som såg –
Han såg, och fann i allt ett avtryck av sitt
Väsen,
av sin fullhet –

Han såg och Omnia nuda et aperta sunt
ante oculos Eius” (allt avslöjades och blev
tydligt inför Hans ögon)

Avslöjades och blev klart –
blev äkta, sant och gott.
Gud såg men det var på ett annat sätt
än vi.
Eviga syn, eviga uttryck;

”I begynnelsen var Ordet, och allt blev till
genom det.”

Blommande sköna dalar

Jag såg en magnolia i blom när jag körde genom Gränna. Då mindes jag det magiska ögonblick när Britta och Folke visade mig den blommande magnolian i Lund.Det var som att bli presenterad för en kunglig höghet som välkomnade oss i sin fulla skönhet.
Nu fylldes jag av ljuva blomsterminnen: tåget som drog genom det ruinerade Tyskland åren efter andra världskriget.Det var vår och mitt i ruinerna reste sig blommande vita körsbärsträd - livets seger över död och förintelse!
Snart var vi i Schweiz och från Montreux stånkade den lilla funiculairen upp mot alpängar, vita av narcisser. Doftande som den finaste parfymbutik. I den lilla butiken i Caux kunde man köpa avlånga askar och bädda in narcisserna i bomull,skriva adress och skicka iväg till familjen hemma i Sverige!
Och här i Ölmstad bjuder maj på gullvivor i tusental,medan vi väntar på både körsbär,äppel och päronblom att slå ut.Vitsipporna håller än! Tack vare kylan kan jag fortsätta att smycka madonnorna med friska blommor.Ja, jag har flera och alla ska vara blomstersmyckade för maj månad är Marias månad.Detta ser man över hela Europa, där Mariaskåpen vid vägkanterna prytts med extra mycket blommor.Så var det naturligtvis förr på den katolska tiden i Sverige.

"Du drottning över Nordens land
vi hälsar dig,Maria
Välsigna med din milda hand
ditt folk som förr, Maria.
Då Norden korat Jesus Krist
Din Son, till drott, Maria
Du Nordens drottning blev förvisst
till evig tid, Maria".
Ansgar Meyer

En gudomlig söndag

Det var en söndag då "Gudomlig nåd" skulle strömma ner från himlen. Och söndagen fick ett nytt namn. Från att ha varit Andra söndagen efter påsk kallas den sedan 11 år "Den Gudomliga Barmhärtighetens söndag." Ett underbart namn.
Och just denna söndag valde påve Benedikt för att saligförklara den förre påven Johannes Paulus II i Rom!
Det var nämligen han som den 5 maj jubelåret 2000 gav söndagen dess nya namn. Det var från hans hemland Polen som uppenbarelsen om den gudomliga barmhärtighetens flöde av nåd hade kommit. Man kan läsa om det i den heliga Faustina Kowalskas dagbok.Hon var en ung nunna, som hade en stor kärlek till Jesus, en mystiker som levde ett stilla undangömt liv. En dag fick hon i en vision se hur strömmar av blod och vatten flödade från Kristi sida. Hon har beskrivit synen och den av en konstnär målade bilden har blivit spridd över hela jorden.
Samtidigt inspirerade Jesus henne till en bön som också den har blivit spridd bland tusen och åter tusentals troende. "Evige Fader, vi offrar Dig Din högt älskade Sons, vår Herre Jesu Kristi dyrbara kropp,själ och Gudom som gottgörelse för våra och hela världens synder."
Och som eko upprepas:För ditt smärtfyllda lidandes skull förbarma dig över oss och över världen."
Under fastans korsvägsandakter i Sankt Franciskus bad vi denna bön.

Det blev en dubbel högtid denna söndag! Se på bilden. Där är tavlan med bilden av Kristus i den heliga Faustinas vision. Där är den saligförklarade Johannes Paulus som med en glimt i ögatser på vår multinationella församling, där hans landsmän och kvinnor från Polen utgör en mycket stark grupp.
Blomsterprakten var överdådig, liljorna från påsken hade slagit ut och doften blandades med ljuvlig rökelse.

Han var en medial påve,en man med stark utstrålning och gränslös energi. Från det ögonblick då han trädde ut på balkongen inför de tusenden som väntade på Sankt Petersplatsen och förklarade: "Jag kommer från ett land långt borta", fick han en plats i folkets hjärtan.
Sedan erövrade han det ena landet efter det andra.Hans budskap var tydligt: "Var inte rädda.Stå upp för sanning och rätt. Tro på Kristus. Han är sanningen". Och murar föll, försoning skapades, de unga flockades kring honom.Jubelåret firade han med en resa i Abrahams och Moses fotspår. På Sinai berg talade han om de tio budorden, som först skrivits in i människornas hjärtan och sedan på sten av Moses. Han kom till Jerusalem och stoppade in en bön i Davids mur,han kom till Aten och bad de ortodoxa biskoparna om förlåtelse för katolikernas skövling av Konstantinopel vid korståget på 1200-talet!
När han kom till Norden formulerade han denna bön till Maria Nordens drottning :
Maria
Du de kristnas hjälp,
Du vet hur innerligt folken i Norden
ropar till dig i stunder av glädje, sorg och oro:
Fiskare ropar till dig, du Havets stjärna!
Vägfarande ber om Din förbön, du Vår Fru av Vägen!
Föräldrar ber dig att beskydda och leda deras barn,
du Det goda rådets Moder!
Soldaterna från Nordens länder, som tjänstgör i FN:s
fredsbevarande styrkor anropar dig,
du Fredens drottning!

Heliga Maria,se på varje hem med Din
kärleksfulla blick.
Utverka för familjerna den glädje och endräkt
som uppfyllde hemmet i Nasaet!
Förena föräldrarna i trofast kärlek och
välsigna alla barn.
Hjälp de unga att med storsinthet och trofasthet
svara på Kristi kallelse.
Lär var och en inse värdet av förlåtelse
och broderlig kärlek.

Barmhärtighetens Moder, trösta de gamla
och de sjuka.
Hjälp de skadade och handikappade.
Bistå dem som drabbats av cancer, aids
eller andra obotliga sjukdomar.
Ge hopp och nytt mod till alla som är rädda,
nedstämda, övergivna och ovälkomna.
Rör vid allas deras hjärtan som förlorat tron.
Kalla dem tillbaka hem!
Säg att Fadern älskar dem och väntar på dem
med öppna armar.
Säg dem att Kyrkan behöver dem!

Vår Fru av Norden, styrk biskoparna, prästerna
och ordensfolket i dessa länder.
Må de uppfyllas av iver och medkänsla
och må de alltid vara sanna vittnen för Guds rike.
Se med kärlek på alla våra kristna bröder och systrar.
Läk splittringens sår. Hjälp oss, så att vi en dag
får glädjas över enheten.

Guds Moder, du är människosläktets krona!
Bred ut Din kärleks mantel över oss,
så att vi med Dig som förebild i allt kan säga:
"Må det ske med mig som du har sagt"
- Ske Guds vilja.Amen

Johannes Paulus II
Reykjavik 4 juni 1989

Ja, det är en lång bön,men jag kunde inte låta bli att ta med den, därför att den innehåller all den realism,människokunskap, värme och vision som Johannes Paulus ägde.

Sabina.

Frågor om döden och livet

På Långfredagen ställde påven Benedikt XVI upp i TV för att svara på frågor, som skickats till honom från hela världen. En minst sagt djärv satsning av den italienska TV-kanalen Rai. Det är första gången i historien som en påve svarar på troendes frågor i TV.
Bland de tusentals frågor som den katolske programledaren Rosario Carelli fått till redaktionen valdes sju frågor ut som påven var villig att besvara.

När jag läst referatet rördes jag till tårar. Jag tänkte: Påven är verkligen en far för många, ja hans omsorg och värme är stor och gripande. Med vilken respekt och ömhet möter han inte dessa troendes frågor.
Jag vet inte vad som grep mig mest. Där var den lilla japanska flickan, som var rädd till och med i sitt eget hem och som "inte fick gå ut i parken".Hon frågade: Varför måste jag vara så rädd.Kan påven som talar med Gud förklara det."

Där var den förtvivlade modern som vakade vid sin medvetslöse sons bädd sen flera år och som frågade:"Har min sons själ lämnat sin kropp, eftersom han inte längre är vid medvetande?"Påvens trosvissa svar var: Visst är själen fortfarande kvar i kroppen ...jag är också säker på att denna dolda själ i djupet känner din kärlek.."
Eller där var de irakiska studenterna som frågade efter vägar till försoning.

Den katolska kyrkan är världsomfattande. Den är stor, men när jag blev upptagen i kyrkan sade fader Maximilian Mizzi: "Välkommen till den katolska kyrkans familj"

Detta tänkte jag på när jag läste frågorna som kom från olika hörn av den världsvida katolska kyrkan. De ställdes av barn i Guds familj.

Läs nu hela programmet på Vatikanradions sajt. Jag hittade det genom katobs.se, som har en länk vidare.

Glad Påsktid!
Sabina