I dag lyser solen över Sverige.
Lyser det också i människornas hjärtan?
Jag tänker på Dagens Nyheters kampanjaffisch: Gud finns(nog) inte.
Vart leds tankarna när man tuggat på orden? Man kanske rycker på axlarna och tänker. Vem påstår det? Hur kan man säga det ? Fram för bevis!
Tack, kära vän på gatan eller i tunnelbanan, på bussen - här har du mitt bevis.Jag hittade det i morse i en bok med eldrött omslag, skriven av Wilfrid Stinissen. "Störst av allt kärleken"( Artos)
"Ifall vi undrar om Gud finns behöver vi inte söka långt efter bevis.
Det finns ett gudsbevis som vi ständigt bär med oss.Själva vår kärlekstörst, som ingen människa kan tillfredställa, pekar på Gud.
En sådan törst, som vi inte kan förneka utan att förneka vår egen natur, kan inte vara absurd.
Denna fundamentala,oemotståndliga dragning förutsätter en magnet, som är större än vi kan föreställa oss och denna magnet får vi kalla Gud."
En morgonhälsning från
Sabina
tisdag 16 juni 2009
måndag 15 juni 2009
Ogräs ska ryckas upp med roten
Vi har en trädgård. I trädgården växer maskrosor,nässlor och kärs. Den är allra värst och har spritt sig oförtrutet år efter år. Särskilt på en liten kulle ovanför vår murade jordkällare Vi kallar källaren för Kaba och suckar över kärsen.
I år är kullen täckt av fjunlätt grönt gräs.Hur kommer det sig ? Jo, husets dotter tog sig an kärsen .Hon grävde upp varenda kärs med roten.Sen kom den inte tillbaka.
Jag tror att vår regering behöver lära sig denna typ av ogräsbekämpning. Dra upp med roten.
I morse hörde jag i radio att regeringen lagt fram ett förslag om ett bra sätt att hejda de många tonårsaborterna ( flest i Europa) . Dela ut "dagenefterpiller" till flickor i 15 års åldern och öka spridandet av kondomer för pojkarna. Skolsköterskorna skulle uppmanas att upplysa de unga flickorna om dessa möjligheter i stället för abort som alternativ ,om nu "olyckan" vore ett faktum. Ett barn är alltså "en olycka"
Det var då jag tänkte på ogräset. Inte hejdar vi maskrosen genom att klippa av stjälken. Den blommar och förökar sig bara ännu mer.
Inte hejdar man tonårsaborter genom att erbjuda dagenefterpiller. Det blir bara fler aborter.
Varför inte gå till roten och rycka upp det onda, d.v.s göra en kampanj för kyskhet, som en ung vän till mig sa. Roten till de många aborterna är ju sexhysterien,den ständiga påminnelsen om sex och samlag som strömmar fram överallt: i annonser, filmer, sånger. Hur ska de unga stå emot?. Allt handlar ju om sex och har man inte sex som tonåring så är man ute,gammaldags,förlegad, borta, tror dom.
Min vän sa till mig: Vi skulle behöva en våg av kärlek - äkta kärlek- över landet. Kärlek som kan vänta.
Kanske måste man också låta skolsköterskorna tala om vad en abort är. Att det är fråga om att ta livet av en levande varelse. Men det får dom inte säga. Jag ska ge ett exempel:En mamma hade fått reda på att hennes 16 åriga flicka väntade barn. Flickan hade fått rådet av skolsköterskan att göra abort. Mamman ville inte förlora sitt barnbarn och bad att flickan skulle få göra ett fosterprov. Men det stötte på många hinder. Efter intensiv kamp och goda kontakter lyckades hon få tillåtelsen. När 16-åringen förstod vad hon bar på avböjde hon aborten och blev några månader senare en mycket ung men också mycket lycklig mamma till en flicka.
Historien är sann och visar hur väldigt litet utrymme det finns i vårt land för att respektera det ofödda livet.
Kan det ha att göra med att stockholmarna nu får veta att "Gud nog inte finns."?
Om Gud inte finns kan det göra detsamma hur man lever och hur man dör. Eller hur?.
Det är ganska vidrigt att slunga ut ett sådant påstående i ansiktet på det myller av stressade,sökande,olyckliga människor som rusar fram på Stockholms gator.Jag var där i förra veckan och upplevde det så.
Tröst ger det inte. Stöd får inte de sökande. För många måste det vara som att kastas ner i en brunn av förtvivlan: Gud finns nog inte.
Nu läser jag i Stig Lindholms bok Omprövning, som han skrev när han blivit svårt sjuk och verkligen behövde tröst:
Herre,
jag har svårt för att tro dem som säger:
"Gud är död, världen är stum och ödslig
och livet ett gyckelspel."
Därför viger jag den gryende dagen åt Dig
och den mörka natten, då den kommer.
Jag söker godhetens tecken,
Din skapande närvaro
i sveklösa ögon och mjuka händer,
i de små tingen runt omkring mig.
Lyssna, Herre,
både när jag sjunger i tacksamhet
och ropar i ångest.
Svara mig,
ty jag hungrar efter Dig.
Tänk att få sätta upp denna morgon och aftonbön på annonstavlorna i den gudlösa staden Stockholm.
GUD FINNS VISST!
SABINA
I år är kullen täckt av fjunlätt grönt gräs.Hur kommer det sig ? Jo, husets dotter tog sig an kärsen .Hon grävde upp varenda kärs med roten.Sen kom den inte tillbaka.
Jag tror att vår regering behöver lära sig denna typ av ogräsbekämpning. Dra upp med roten.
I morse hörde jag i radio att regeringen lagt fram ett förslag om ett bra sätt att hejda de många tonårsaborterna ( flest i Europa) . Dela ut "dagenefterpiller" till flickor i 15 års åldern och öka spridandet av kondomer för pojkarna. Skolsköterskorna skulle uppmanas att upplysa de unga flickorna om dessa möjligheter i stället för abort som alternativ ,om nu "olyckan" vore ett faktum. Ett barn är alltså "en olycka"
Det var då jag tänkte på ogräset. Inte hejdar vi maskrosen genom att klippa av stjälken. Den blommar och förökar sig bara ännu mer.
Inte hejdar man tonårsaborter genom att erbjuda dagenefterpiller. Det blir bara fler aborter.
Varför inte gå till roten och rycka upp det onda, d.v.s göra en kampanj för kyskhet, som en ung vän till mig sa. Roten till de många aborterna är ju sexhysterien,den ständiga påminnelsen om sex och samlag som strömmar fram överallt: i annonser, filmer, sånger. Hur ska de unga stå emot?. Allt handlar ju om sex och har man inte sex som tonåring så är man ute,gammaldags,förlegad, borta, tror dom.
Min vän sa till mig: Vi skulle behöva en våg av kärlek - äkta kärlek- över landet. Kärlek som kan vänta.
Kanske måste man också låta skolsköterskorna tala om vad en abort är. Att det är fråga om att ta livet av en levande varelse. Men det får dom inte säga. Jag ska ge ett exempel:En mamma hade fått reda på att hennes 16 åriga flicka väntade barn. Flickan hade fått rådet av skolsköterskan att göra abort. Mamman ville inte förlora sitt barnbarn och bad att flickan skulle få göra ett fosterprov. Men det stötte på många hinder. Efter intensiv kamp och goda kontakter lyckades hon få tillåtelsen. När 16-åringen förstod vad hon bar på avböjde hon aborten och blev några månader senare en mycket ung men också mycket lycklig mamma till en flicka.
Historien är sann och visar hur väldigt litet utrymme det finns i vårt land för att respektera det ofödda livet.
Kan det ha att göra med att stockholmarna nu får veta att "Gud nog inte finns."?
Om Gud inte finns kan det göra detsamma hur man lever och hur man dör. Eller hur?.
Det är ganska vidrigt att slunga ut ett sådant påstående i ansiktet på det myller av stressade,sökande,olyckliga människor som rusar fram på Stockholms gator.Jag var där i förra veckan och upplevde det så.
Tröst ger det inte. Stöd får inte de sökande. För många måste det vara som att kastas ner i en brunn av förtvivlan: Gud finns nog inte.
Nu läser jag i Stig Lindholms bok Omprövning, som han skrev när han blivit svårt sjuk och verkligen behövde tröst:
Herre,
jag har svårt för att tro dem som säger:
"Gud är död, världen är stum och ödslig
och livet ett gyckelspel."
Därför viger jag den gryende dagen åt Dig
och den mörka natten, då den kommer.
Jag söker godhetens tecken,
Din skapande närvaro
i sveklösa ögon och mjuka händer,
i de små tingen runt omkring mig.
Lyssna, Herre,
både när jag sjunger i tacksamhet
och ropar i ångest.
Svara mig,
ty jag hungrar efter Dig.
Tänk att få sätta upp denna morgon och aftonbön på annonstavlorna i den gudlösa staden Stockholm.
GUD FINNS VISST!
SABINA
lördag 13 juni 2009
Rymdmusik
Lördag kväll i Ängelholm.
Vem trodde att jag skulle bli bjuden på en resa ut i "Outer space" i denna tysta stad? Men jag har lyckan att gästa en musikalisk och konstnärlig familj och vi bjöds på premiärlyssning av äldste sonens fantastiska skiva:"Demons and haze" producerad av The first Rand from Outer Space. Den ska snart bli CD och spridas i tusental. Nu är det bara några få lyckliga hundra som får gå in i dess trolska musik.
Fem unga män har producerat, skrivit,spelat,musicerat tillsammans. Och det har blivit en tät melodiös och mycket romantisk matta av gitarrer,orgel,synt och bas.Medan jag lyssnade fördes jag djupt in i skogens dunkla mörker,dimma och låga toner från en annan värld. Det är en musik som skapar harmoni och lugn,väcker minnen av barndomens dunkla skogar och augustidimmornas lek över morgonfuktiga fält.
Kanske låter jag överdrivet romantisk och kanske den rökelse som en annan son i denna märkliga familj hade tänt,påverkat mig, ja, när den väntade CD n kommer ut rekommenderar jag gärna ett litet moln av rökelse för kommande lyssnare.
Tack Petrus, Johan,Frippe, Jerker och Kalle.
Ni har gjort en superbra skiva.
Godnatt
Sabina
Vem trodde att jag skulle bli bjuden på en resa ut i "Outer space" i denna tysta stad? Men jag har lyckan att gästa en musikalisk och konstnärlig familj och vi bjöds på premiärlyssning av äldste sonens fantastiska skiva:"Demons and haze" producerad av The first Rand from Outer Space. Den ska snart bli CD och spridas i tusental. Nu är det bara några få lyckliga hundra som får gå in i dess trolska musik.
Fem unga män har producerat, skrivit,spelat,musicerat tillsammans. Och det har blivit en tät melodiös och mycket romantisk matta av gitarrer,orgel,synt och bas.Medan jag lyssnade fördes jag djupt in i skogens dunkla mörker,dimma och låga toner från en annan värld. Det är en musik som skapar harmoni och lugn,väcker minnen av barndomens dunkla skogar och augustidimmornas lek över morgonfuktiga fält.
Kanske låter jag överdrivet romantisk och kanske den rökelse som en annan son i denna märkliga familj hade tänt,påverkat mig, ja, när den väntade CD n kommer ut rekommenderar jag gärna ett litet moln av rökelse för kommande lyssnare.
Tack Petrus, Johan,Frippe, Jerker och Kalle.
Ni har gjort en superbra skiva.
Godnatt
Sabina
tisdag 9 juni 2009
Upplevelse i cyberrymden
Tänk dej att du kommer hem och finner dörren låst till ditt hus. Efter en stunds rådbråkande öppnas slutligen dörren. Men vad finner du? Det här är inte mitt hem. Vem bor här? Vad är det för konstiga möbler? Vart har mina saker tagit vägen? Jag känner inte igen mig.
En hemsk situation, eller hur ?
Detta upplevde jag i går kväll - på min dator!
Jag kände inte igen mig. Konstiga bilder och meddelanden dök upp. Rutor med okända texter strök förbi.Erbjudanden, påståenden, varningar.
Vart hade jag kommit ? Så ser inte min dator ut!
Det var som om marken gungade under mina fötter. Jag kände mig vilsen, sen blev jag arg. Så tänkte jag: aldrig ska jag låta någon gå in i min dator och röra till allt.
Nu var det så att denne "Någon" hade gjort mig en stor tjänst. Han hade kopplat ihop min dator med Magdalenas dator. Han hade fixat så att vi inte behövde mer än en skrivare. Han hade suttit flera timmar framför min dator och jag hade sett den lilla pilen rusa upp och ner, fram och tillbaka, sett sidor öppnas och stängas, försvinna och dyka upp. Hela tiden satt han tyst och koncentrerad framför den lilla datorn, det var som om de förde ett lågmält samtal med varandra. Datorn tecknade, han ilade med pilen.
Jag tackade honom aningslöst utan att veta vilken röra han lämnat efter sig.
Natten blev orolig. Jag tänkte på alla program jag kanske förlorat, artiklar, dikter, brev,bloggar.
På morgonen ringde jag och jag var så upprörd att jag hamnade i Kalix hos en vänlig dam som inte tyckte illa om att bli väckt i morgonstunden.
Jag försökte låta lugn när jag fick tag på honom och frågade: Vad har du gjort? Jag känner inte igen mig.
Genast började han instruera mig. Tryck på Start. Tryck på Kör.Tryck på -
Och plötsligt försvann mardrömmen, dimman lättade, det var som i sången I en mörk oändlig skog, svart av moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång, dagen lång....
Med ens skingras mörkret och "se där i månens strimma jag ser den rätta stig, nu skall jag hemmet finna..."
Så var det att efter dessa enkla tryckningar förmedlade via morgontelefonen återigen hälsa den välkända sidan på datorn välkommen.
Tack Jan.
Sabina
En hemsk situation, eller hur ?
Detta upplevde jag i går kväll - på min dator!
Jag kände inte igen mig. Konstiga bilder och meddelanden dök upp. Rutor med okända texter strök förbi.Erbjudanden, påståenden, varningar.
Vart hade jag kommit ? Så ser inte min dator ut!
Det var som om marken gungade under mina fötter. Jag kände mig vilsen, sen blev jag arg. Så tänkte jag: aldrig ska jag låta någon gå in i min dator och röra till allt.
Nu var det så att denne "Någon" hade gjort mig en stor tjänst. Han hade kopplat ihop min dator med Magdalenas dator. Han hade fixat så att vi inte behövde mer än en skrivare. Han hade suttit flera timmar framför min dator och jag hade sett den lilla pilen rusa upp och ner, fram och tillbaka, sett sidor öppnas och stängas, försvinna och dyka upp. Hela tiden satt han tyst och koncentrerad framför den lilla datorn, det var som om de förde ett lågmält samtal med varandra. Datorn tecknade, han ilade med pilen.
Jag tackade honom aningslöst utan att veta vilken röra han lämnat efter sig.
Natten blev orolig. Jag tänkte på alla program jag kanske förlorat, artiklar, dikter, brev,bloggar.
På morgonen ringde jag och jag var så upprörd att jag hamnade i Kalix hos en vänlig dam som inte tyckte illa om att bli väckt i morgonstunden.
Jag försökte låta lugn när jag fick tag på honom och frågade: Vad har du gjort? Jag känner inte igen mig.
Genast började han instruera mig. Tryck på Start. Tryck på Kör.Tryck på -
Och plötsligt försvann mardrömmen, dimman lättade, det var som i sången I en mörk oändlig skog, svart av moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång, dagen lång....
Med ens skingras mörkret och "se där i månens strimma jag ser den rätta stig, nu skall jag hemmet finna..."
Så var det att efter dessa enkla tryckningar förmedlade via morgontelefonen återigen hälsa den välkända sidan på datorn välkommen.
Tack Jan.
Sabina
måndag 8 juni 2009
Lovsång till Treenigheten
Heliga Trefaldighetsdag -ljus och kall. Mässa. EU-val. Tankar kring den Helige Ande. Två röster talar till mig med 600 års mellanrum: Diakon,teolog,biskop, abbot Alkuin av York,735-804 och Elisabeth av Treenigheten, 1880-1906.
Boken "Alkuin av York", Översättning och urval Göran Fäldt,Veritas Förlag, låg på mitt bokbord. En liten vacker volym på 115 sidor med tätt historiskt och teologiskt innehåll. Här får jag veta att denne Alkuin av York var en stor och känd andlig gestalt och författare till en rad viktiga böcker i tidig medeltid.Sankt Franciskus församlings diakon Göran Fäldt har känt sig befryndad med honom och skänkt oss dessa fina texter att begrunda. Han förmanar oss att läsa texterna långsamt och andaktsfullt.
Det får jag göra en annan gång. Nu letade jag ganska snabbt efter det han skriver om den helige Ande, och jag blir både nöjd och överraskad. I all korthet förklarar Alkuin att de bilder man har i ikoner och i texter av Anden, d.v.s duvan och tungor av eld, bara är "synliga skapelseformer genom vilka den helige Ande visade sig vid lämpliga tidpunkter".Anden är osynlig men använder sig av något synligt, därför att" genom yttre syner berörs mäns och kvinnors hjärta".
Jag ser nu fram emot att läsa "långsamt och andaktsfullt.
"Eviga och höga ljus,upplys mig.."
ur en bön av Alkuin
Elisabeth av Treenigheten var en blivande konsertpianist i Dijon, en glad och begåvad flicka som försvann för några korta år i ett karmelitkloster och som nunna tog sig det vackra tillnamnet Treenigheten. Min bok om Elisabeth är full av understrykningar, inköpt 1979, det år då jag blev katolik.
Inuti ligger en dikt av syster Johanna i Glumslövs Karmel vars första rader lyder så här:
"Som en raket stiger du uppåt
i din själs himmel med rät vinkel
mot den jord vi dödliga betrampar.."
Men det jag ofta återkommer till i Elisabeth av Treenighetens liv är Bön till Treenigheten , som hon skrev 1904 efter förnyelsen av sina klosterlöften på Jungfru Marias tempelgångsdag.
"O, min Gud, Treenighet. Jag tillber dig! Hjälp mig att glömma bort mig själv helt och hållet, så att jag kan slå mig till ro i dig, stilla och i frid, som om min själ redan befann sig i evigheten..."
I Glumslövs Karmel finns ett särtryck av bönen om du villl läsa fortsättningen.
En hel vecka har datorn varit tyst, utslagen av åskan. En konstig och nyttig erfarenhet. Också telefonen var tyst. Hu,. så bunden man är av dessa teknska hjälpmedel. Och vilken befrielse när man till slut vänjer sig vid att skriva för hand eller på en gammal maskin, acceptera tystnad och känna friden "som i evigheten".
EU valet kändes bra,var med om att hjälpa två äldre att rösta, det känns alltid högtidligt att gå bakom en skärm, välja det man redan valt, klistra igen kuvertet och med ett leende överlämna röstkort och valkuvert till valförrättare som man känt sen länge i denna vackra socken.
Sorgligt är att tonårsaborter ökar och jag tar fram ett av pater Josephs manande små foldrar som handlar om att be för de ofödda barnen, att rädda liv. Tips att läsa http://www.respektlivet.nu/
Sabina
Boken "Alkuin av York", Översättning och urval Göran Fäldt,Veritas Förlag, låg på mitt bokbord. En liten vacker volym på 115 sidor med tätt historiskt och teologiskt innehåll. Här får jag veta att denne Alkuin av York var en stor och känd andlig gestalt och författare till en rad viktiga böcker i tidig medeltid.Sankt Franciskus församlings diakon Göran Fäldt har känt sig befryndad med honom och skänkt oss dessa fina texter att begrunda. Han förmanar oss att läsa texterna långsamt och andaktsfullt.
Det får jag göra en annan gång. Nu letade jag ganska snabbt efter det han skriver om den helige Ande, och jag blir både nöjd och överraskad. I all korthet förklarar Alkuin att de bilder man har i ikoner och i texter av Anden, d.v.s duvan och tungor av eld, bara är "synliga skapelseformer genom vilka den helige Ande visade sig vid lämpliga tidpunkter".Anden är osynlig men använder sig av något synligt, därför att" genom yttre syner berörs mäns och kvinnors hjärta".
Jag ser nu fram emot att läsa "långsamt och andaktsfullt.
"Eviga och höga ljus,upplys mig.."
ur en bön av Alkuin
Elisabeth av Treenigheten var en blivande konsertpianist i Dijon, en glad och begåvad flicka som försvann för några korta år i ett karmelitkloster och som nunna tog sig det vackra tillnamnet Treenigheten. Min bok om Elisabeth är full av understrykningar, inköpt 1979, det år då jag blev katolik.
Inuti ligger en dikt av syster Johanna i Glumslövs Karmel vars första rader lyder så här:
"Som en raket stiger du uppåt
i din själs himmel med rät vinkel
mot den jord vi dödliga betrampar.."
Men det jag ofta återkommer till i Elisabeth av Treenighetens liv är Bön till Treenigheten , som hon skrev 1904 efter förnyelsen av sina klosterlöften på Jungfru Marias tempelgångsdag.
"O, min Gud, Treenighet. Jag tillber dig! Hjälp mig att glömma bort mig själv helt och hållet, så att jag kan slå mig till ro i dig, stilla och i frid, som om min själ redan befann sig i evigheten..."
I Glumslövs Karmel finns ett särtryck av bönen om du villl läsa fortsättningen.
En hel vecka har datorn varit tyst, utslagen av åskan. En konstig och nyttig erfarenhet. Också telefonen var tyst. Hu,. så bunden man är av dessa teknska hjälpmedel. Och vilken befrielse när man till slut vänjer sig vid att skriva för hand eller på en gammal maskin, acceptera tystnad och känna friden "som i evigheten".
EU valet kändes bra,var med om att hjälpa två äldre att rösta, det känns alltid högtidligt att gå bakom en skärm, välja det man redan valt, klistra igen kuvertet och med ett leende överlämna röstkort och valkuvert till valförrättare som man känt sen länge i denna vackra socken.
Sorgligt är att tonårsaborter ökar och jag tar fram ett av pater Josephs manande små foldrar som handlar om att be för de ofödda barnen, att rädda liv. Tips att läsa http://www.respektlivet.nu/
Sabina
söndag 31 maj 2009
Schubertiana
Pingstdagen har fått ett värdigt slut.Schuberts femte och sista stråkkvintett, inspelad i Nantes,Frankrike,det sista programmet i söndagarnas TV2 Musik kl 19, som jag aldrig vill missa. Ofta kritiserar jag TV för bristen på kulturprogram men nu vill jag bara tacka för alla njutningsbara söndagskonserter,möten med världsberömda dirigenter, violinister, pianister och kompositörer. I kväll vill jag säga ett särskilt tack till programledaren, som fick mig att rusa till dikthyllan och ta fram Tomas Tranströmers Schubertiana:
"Jag vet också -utan all statistik- att just nu spelas Schubert i något rum därborta och att för någon är de tonerna verkligare än allt det andra...
...................
Och han som fångar upp signalerna från ett helt liv i några
ganska vanliga ackord av fem stråkar
han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad
"Svampen", som sov med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i
rörelse."..................
"Nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud..."en av pingsthögtidens psalmer genljuder i mig när jag strävar fram genom högt gräs den gamla vägen mot liljekonvaljestället, dolt i vissnad granskog , där en näktergal prövar sin melodi. Det har vuxit tätt och ivrigt sen jag var här sist, man förnimmer en skapande hand bakom den framvällande grönskan och tycker nog att hela frågeställningen i Browns bok Änglar och Demoner känns förlegad. Det finns inget mekaniskt i naturen som måste besegras med konstgjorda mirakel. Naturen själv är ett mirakel.
Tyvärr måste man konstatera att just nu fattas det mirakel i politiken. Vad är tanken bakom Björklunds utspel om att tvinga alla elever att vara med på sexualundervisningen och delta i skolgymnastiken, när föräldrarna vägrar ? Björklund säger att han vill stoppa "Religiös inoktrinering". Men han ägnar sig själv åt en annan sorts indoktrinering som är betydligt farligare . Drivs också han av den svenska sexhysterin ? Har han ingen respekt för den annorlunda kultur som är skälet till föräldrarnas vägran? Jag anser att han har fel och hoppas att det blir rejält med protester mot förslaget. Han går faktiskt in på föräldrarnas område, som bör vara fridlyst i Sverige.
Och så har vi biskopsvalet i Stockholms stift. Jag måste säga att hjärtat sjönk när jag förstod att det inte bara skulle bli en kvinnlig biskop utan en med ,vågar jag säga, bibliska defekter. Eva Brunne må vara hur god ledare som helst, men hon står inte på bibelns och bekännelsens grund., eftersom hon lever i partnerskap. Jag kan inte gratulera.
Och i Bangkok fortsätter regeringen att manipulera med den rättmätiga ledarens liv, hälsa och framtid. Bara för att en naiv amerikan simmat över vattnet till hennes veranda. Anade han inte vilken svår situation han skulle sätta henne i ? Om ett halvår var det meningen att hennes husarrest skulle upphöra. Nu sitter hon i fängelse. Vad gör alla regeringar mot denna förbrytelse ? Har Sverige protesterat? Läs gärna den informativa kommentaren av Staffan!
"... i själens riken Anden går fram med livets bud.
nu brister alla banden, nu skapar livets Gud.
Sabina
"Jag vet också -utan all statistik- att just nu spelas Schubert i något rum därborta och att för någon är de tonerna verkligare än allt det andra...
...................
Och han som fångar upp signalerna från ett helt liv i några
ganska vanliga ackord av fem stråkar
han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad
"Svampen", som sov med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i
rörelse."..................
"Nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud..."en av pingsthögtidens psalmer genljuder i mig när jag strävar fram genom högt gräs den gamla vägen mot liljekonvaljestället, dolt i vissnad granskog , där en näktergal prövar sin melodi. Det har vuxit tätt och ivrigt sen jag var här sist, man förnimmer en skapande hand bakom den framvällande grönskan och tycker nog att hela frågeställningen i Browns bok Änglar och Demoner känns förlegad. Det finns inget mekaniskt i naturen som måste besegras med konstgjorda mirakel. Naturen själv är ett mirakel.
Tyvärr måste man konstatera att just nu fattas det mirakel i politiken. Vad är tanken bakom Björklunds utspel om att tvinga alla elever att vara med på sexualundervisningen och delta i skolgymnastiken, när föräldrarna vägrar ? Björklund säger att han vill stoppa "Religiös inoktrinering". Men han ägnar sig själv åt en annan sorts indoktrinering som är betydligt farligare . Drivs också han av den svenska sexhysterin ? Har han ingen respekt för den annorlunda kultur som är skälet till föräldrarnas vägran? Jag anser att han har fel och hoppas att det blir rejält med protester mot förslaget. Han går faktiskt in på föräldrarnas område, som bör vara fridlyst i Sverige.
Och så har vi biskopsvalet i Stockholms stift. Jag måste säga att hjärtat sjönk när jag förstod att det inte bara skulle bli en kvinnlig biskop utan en med ,vågar jag säga, bibliska defekter. Eva Brunne må vara hur god ledare som helst, men hon står inte på bibelns och bekännelsens grund., eftersom hon lever i partnerskap. Jag kan inte gratulera.
Och i Bangkok fortsätter regeringen att manipulera med den rättmätiga ledarens liv, hälsa och framtid. Bara för att en naiv amerikan simmat över vattnet till hennes veranda. Anade han inte vilken svår situation han skulle sätta henne i ? Om ett halvår var det meningen att hennes husarrest skulle upphöra. Nu sitter hon i fängelse. Vad gör alla regeringar mot denna förbrytelse ? Har Sverige protesterat? Läs gärna den informativa kommentaren av Staffan!
"... i själens riken Anden går fram med livets bud.
nu brister alla banden, nu skapar livets Gud.
Sabina
onsdag 27 maj 2009
Mänskan är som ett blomster på marken
Väntar vid busshållplatsen.
Ung man frågar: Vad är klockan?
-Min går lite före, men hon är nog tjugo över.Det är två minuter kvar.
-Har du ingen klocka ?
-Nej.
-Men mobil då?
-Nej.
-Oh, då är du en fri man!
-Ja, svarar han och skrattar lätt.Jag är fri...
Vi stiger på bussen och jag börjar fundera över tiden. Tänker på det vackra uttrycket: "Han har gått ur tiden". I stället för att säga avlidit eller dött. Tunga ord,sorgsvarta,definitiva. Men att säga att någon har gått "ur tiden" öppnar svindlande perspektiv. Tiden, att passa en buss, att hinna till ett möte,hör tiden till, den jordiska tiden. Den är begränsad, den jagar oss, den begränsar och bygger murar.
Men att lämna tiden, gå ut ur den- var hamnar man då ? I evigheten. I det osynliga, i närheten av det gudomliga, på den plats där "ingen sorg skall vara". Då är man äntligen fri!
För tio år sedan gjorde en fysikprofessor begreppet tiden aktuellt med boken " Tio tankar om tid" ( Bodil Jönsson,Brombergs förlag, 1999) Hon skrev "klokt och finurligt" om "ostyckad tid, ställtid, tid- det enda du har Klocktid & upplevd tid Närvaro & Härvaro .
En underfundig vers av Piet Hein, som Bodil citerar, fångar mig:
T.T.T
Erindringsvers
Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog
T.T.T
Når man föler hvor lidet
man nåer med sin flid,
er det nyttigt at mindes,at
Ting Tar Tid.
Bodil Jönsson ändrar T.T.T till Tankar Tar tid. Jag vill hellre skriva: Tänka Tar Tid. Då är det lättare att respektera den som verkar vara lat, ligger på sin soffa,till synes inte gör annat än vilar för att sedan gå ut och skriva fem rader. Det mest som skrivs eller skapas, artiklar, böcker, konstverk, har en lång tänketid av förberedelse bakom sig. Ändå är vi så jagade av klockan att vi knappt vågar låta "tiden gå". vi glömmer så lätt att just då är vi som mest kreativa.
I dag är det 27 maj. Nyss var det 27 april. Knappt en vitsippa syntes, träden var kala,inga blomblad på marken. Nu överflödar hela naturen.Allt slår ut, doftar och växer och tävlar om plats. Naturen väntar inte, den har bråttom, här finns inga pauser och plötsligt slår det mig hur sant det är när Psaltaren säger "människan är som en vindfläkt"- Så snabbt går vårt liv: "En männskas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken.När vinden går däröver , då är det icke mer och dess plats vet icke mer därav."(Ps 103)
Sabina
Ung man frågar: Vad är klockan?
-Min går lite före, men hon är nog tjugo över.Det är två minuter kvar.
-Har du ingen klocka ?
-Nej.
-Men mobil då?
-Nej.
-Oh, då är du en fri man!
-Ja, svarar han och skrattar lätt.Jag är fri...
Vi stiger på bussen och jag börjar fundera över tiden. Tänker på det vackra uttrycket: "Han har gått ur tiden". I stället för att säga avlidit eller dött. Tunga ord,sorgsvarta,definitiva. Men att säga att någon har gått "ur tiden" öppnar svindlande perspektiv. Tiden, att passa en buss, att hinna till ett möte,hör tiden till, den jordiska tiden. Den är begränsad, den jagar oss, den begränsar och bygger murar.
Men att lämna tiden, gå ut ur den- var hamnar man då ? I evigheten. I det osynliga, i närheten av det gudomliga, på den plats där "ingen sorg skall vara". Då är man äntligen fri!
För tio år sedan gjorde en fysikprofessor begreppet tiden aktuellt med boken " Tio tankar om tid" ( Bodil Jönsson,Brombergs förlag, 1999) Hon skrev "klokt och finurligt" om "ostyckad tid, ställtid, tid- det enda du har Klocktid & upplevd tid Närvaro & Härvaro .
En underfundig vers av Piet Hein, som Bodil citerar, fångar mig:
T.T.T
Erindringsvers
Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog
T.T.T
Når man föler hvor lidet
man nåer med sin flid,
er det nyttigt at mindes,at
Ting Tar Tid.
Bodil Jönsson ändrar T.T.T till Tankar Tar tid. Jag vill hellre skriva: Tänka Tar Tid. Då är det lättare att respektera den som verkar vara lat, ligger på sin soffa,till synes inte gör annat än vilar för att sedan gå ut och skriva fem rader. Det mest som skrivs eller skapas, artiklar, böcker, konstverk, har en lång tänketid av förberedelse bakom sig. Ändå är vi så jagade av klockan att vi knappt vågar låta "tiden gå". vi glömmer så lätt att just då är vi som mest kreativa.
I dag är det 27 maj. Nyss var det 27 april. Knappt en vitsippa syntes, träden var kala,inga blomblad på marken. Nu överflödar hela naturen.Allt slår ut, doftar och växer och tävlar om plats. Naturen väntar inte, den har bråttom, här finns inga pauser och plötsligt slår det mig hur sant det är när Psaltaren säger "människan är som en vindfläkt"- Så snabbt går vårt liv: "En männskas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken.När vinden går däröver , då är det icke mer och dess plats vet icke mer därav."(Ps 103)
Sabina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
