Mänskan är som ett blomster på marken

Väntar vid busshållplatsen.
Ung man frågar: Vad är klockan?
-Min går lite före, men hon är nog tjugo över.Det är två minuter kvar.
-Har du ingen klocka ?
-Nej.
-Men mobil då?
-Nej.
-Oh, då är du en fri man!
-Ja, svarar han och skrattar lätt.Jag är fri...
Vi stiger på bussen och jag börjar fundera över tiden. Tänker på det vackra uttrycket: "Han har gått ur tiden". I stället för att säga avlidit eller dött. Tunga ord,sorgsvarta,definitiva. Men att säga att någon har gått "ur tiden" öppnar svindlande perspektiv. Tiden, att passa en buss, att hinna till ett möte,hör tiden till, den jordiska tiden. Den är begränsad, den jagar oss, den begränsar och bygger murar.
Men att lämna tiden, gå ut ur den- var hamnar man då ? I evigheten. I det osynliga, i närheten av det gudomliga, på den plats där "ingen sorg skall vara". Då är man äntligen fri!

För tio år sedan gjorde en fysikprofessor begreppet tiden aktuellt med boken " Tio tankar om tid" ( Bodil Jönsson,Brombergs förlag, 1999) Hon skrev "klokt och finurligt" om "ostyckad tid, ställtid, tid- det enda du har Klocktid & upplevd tid Närvaro & Härvaro .
En underfundig vers av Piet Hein, som Bodil citerar, fångar mig:

T.T.T
Erindringsvers

Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog
T.T.T
Når man föler hvor lidet
man nåer med sin flid,
er det nyttigt at mindes,at
Ting Tar Tid.

Bodil Jönsson ändrar T.T.T till Tankar Tar tid. Jag vill hellre skriva: Tänka Tar Tid. Då är det lättare att respektera den som verkar vara lat, ligger på sin soffa,till synes inte gör annat än vilar för att sedan gå ut och skriva fem rader. Det mest som skrivs eller skapas, artiklar, böcker, konstverk, har en lång tänketid av förberedelse bakom sig. Ändå är vi så jagade av klockan att vi knappt vågar låta "tiden gå". vi glömmer så lätt att just då är vi som mest kreativa.

I dag är det 27 maj. Nyss var det 27 april. Knappt en vitsippa syntes, träden var kala,inga blomblad på marken. Nu överflödar hela naturen.Allt slår ut, doftar och växer och tävlar om plats. Naturen väntar inte, den har bråttom, här finns inga pauser och plötsligt slår det mig hur sant det är när Psaltaren säger "människan är som en vindfläkt"- Så snabbt går vårt liv: "En männskas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken.När vinden går däröver , då är det icke mer och dess plats vet icke mer därav."(Ps 103)

Sabina