Julpost

Varje dag vid lunchtid väntar vi ivrigt på posten. Tidningar, paket, brev, julkort, räkningar, påminnelser,överraskningar.
Världen väller in. Därute flyger fåglarna från gren till gren, de pickar ivrigt på gröna fröbollar,de hälsar oss med glada pip.
Och vi lutar oss över våra brevhögar, skär försiktigt upp kuverten, sparar på frimärkena,lägger dem i högar( skicka frimärken till IM så blir de använda för behövande tack vare en flitig man i Nora!)
Jag får lust att dela med mig av dagens skörd, därför att varje brev eller julkort för med sig minnen, öppnar fönster mot förgångna år

 Brevet från Elisabethsystrarnas Altesheim i Reinbek kommer med hälsningar från systrarna Gabriela och Klara. De fanns under många år på Brahegatan 7 B i Stockholm. Där lärde jag känna dem och Elisabethsystrarnas historia, som började i Neisse(Nysa) för över hundra år sedan. Det blev en bok av de många samtalen. Sankt Jakobs klockor, som berättar om de tre pionjärerna för denna unga systraorden, nu med arbete i Ryssland,Brasilien, Polen och Tyskland. Till Sverige kom Elisabethsystrarna 1866 och de stod nära vår katolska drottning Josephina och betydde mycket för henne och de få katoliker som då bodde i Stockholm. bland annat tog de då hand om italienska barn till invandrararbetare, som var katoliker!

En hälsning från Mount of Olives i Jerusalem får mitt hjärta att klappa, för Jerusalem sjunger vi var dag om i Laudes, och syster Ksenia lärde jag känna på en pilgrimsresa till Estland. Då var hon syster i ett ortodoxt kloster i Australien, sedan blev hon priorinna i klostret på Himmelsfärdsberget. Där fick jag besöka henne och sitta i den blommande trädgården och se ned på den heliga staden Jerusalem. en oförglömlig upplevelse. Och alltsedan dess kommer varje jul och påsk en hälsning med blommor från det heliga landet från min ortodoxa vän syster,moder Ksenia. av de myrrhabärnde mariornas orden.

Ett lite bulligt kuvert från Stockholm gör mig nyfiken. Se, det är min fantasifulla "lillasyster" Ingrid, som åstadkommit en förtjusande  förpackning med en egen liten juldikt till "Stora Ingrid från lilla Ingrid". Vi är sommargrannar och det är naturligtvis speciellt både för den lilla och den stora att ha samma namn. Så det har blivit vänskap och brevväxling mellan Ölmstad och Stockholm!

Från Franciskanerna i Jonsered kommer ett grönt julbrev med både predikan och rapport om de katolska katterna, som nu misstänks för att ha glufsat i sig en vingbruten duva. Dessa brev läser jag med stort nöje och så får jag inte glömma att skicka en päng till deras arbete för hemlösa .
Ett långt vackert brev kommer från Inglill och för mig tillbaka till prästgården i Nyköping .Hennes make var en ung adjunkt hos min far på fyrtitalet. De blev båda medlemmar i Societas Sanctae Birgittae och jag lärde känna Ingalill på sommarens SSSB- möten i Vadstena..Dit kom hon strålande glad  varje sommar och gör så än. Men i dag är hon rullstolsbunden och värkbruten men med samma glada utstrålning. Hela hennes brev som hon skickar till släkt och vänner brusar av glädje och fröjd trots hennes sjuka kropp och begränsade liv. Ack att förvandla sitt lidande så som Ingalill gör, så att det lyser som en sol en vinterdag för var och en som kommer henne nära!

Jag tar kort och brevbunten med mig ut i hallen. Några får fästas på ett rött sidenband som hänger på dörrposten, andra läggas i en handgjord brevtomte som jag fått en jul men minns inte vem som gjort den.
Om ett år kanske de vackraste görs om till nya kort, som jag skickar ut i världen.

Det är dags för "den svarta säcken" i min skrivstuga, för annars känns det inte som dan före dan..
Jag ska försöka slänga så mycket jag kan -men svårt är det, när jag älskar att spara för jag tänker:"kanske kan jag använda den bilden, den tidningen, den artikeln någon gång..."
Är det fler som tänker så, månntro?

God Jul!
Sabina