Arkivet under jorden

Min morfars bror hette Ernst Liljedahl. Han var en begåvad man,satt i riksdagen, översatte Goethe, skrev romantiska dikter debatterade i tidningar och skrev   många hundratals brev., närmare bestämt 508. Denna upplysning fick jag av Mattias von Wachenfeldt, när vi samtalade  inför Ernst Liljedahls imponerande porträttskulptur i Linköpings nya biblioteket, som likt en Fågel Fenix uppstått ur askan ,som förstörde det gamla anrika biblioteket . för mer än tio år sedan.

Vi stod bredvid en trolley som var fullstad med brevpärmar som jag nu skulle överlämna till det Liljedahlska släktarkivet.
- Det är tjugo års historia där, sa jag och pekade på dussintalet pärmar,kuvert och påsar,  i vilka jag samlat breven den sista veckan från alla hörn, hyllor och arkiv i min skrivstuga.
Det var viktigt att skriva efternamnen på mina vänner som fyllt mina brevpärmar. Därför började jag bläddra tillbaka till början av 1980-talet. Och försjönk i minnnen, upplevelser, resor, möten.

Vem skrev till mig från Warszawa 1982? Var befann jag mig när jag fick det där brevet från Paris? Plötsligt insåg jag när jag släpat fram den ena pärmen efter den andra att jag befann mig i min egen historia. Åttitalet, ja det var Polen hela tiden. Främmande frimärken, annorlunda skrivstilar,tunt brevpapper. Det var den tiden då polska studenter kom till Ömstad och plockade jordgubbar på sommaren. Vi bjöd hem dem på pizza och brasa när det regnade. Jag spelade en skiva med påven Johannes Paulus sånger från Tatrabergen och de häpnade över att i ett svenskt hem få höra dessa toner. Sedan skrev de brev från Krakow och Lodz och Warszawa till mig.

Nittiotalet var det Estland som fyllde breven. Estland som blivit fritt och inbjöd spelet Visa mig vägen till Piritas förnäma klosterruin från 1400-talet. Kontakterna blev intensiva med det nyvaknade fria Estland, breven många.
Men där är många brev från Rom och Assisi också.  Vi  fortssatte med vårt Birgittaspel  till Rom på inbjudan av Madre Tekla, birgittasystrarnas generalabbedissa och framförde  spelet i Rom   där  den heliga Birgitta  själv verkade och levde i mer än tjugo år.. Vi fick tilloch med sjunga för Den salige Johannes Paulus II! Och för honom sjöng vi på polska, eftersom spelet framförts i Gdansk i polsk översättning.

Jag lämnar ifrån mig mina dokument utan saknad. Jag vet att det kommer nya brev varje dag. Och kanske är dessa pärmar historiska, eftersom datorn och eposten i stort sett ersatt brevskrivandet. Därför blir  jag  så glad när jag  än i dag  får ett vackert handskrivet brev  i ett kuvert som postats i en gul brevlåda någonstans långt borta eller i närheten.

Och jag tackar min morfars bror Ernst Liljedahl för hans initiativ att skapa detta släktarkiv.. Mattias von Wachenfeldt som har hand om arkivet under jorden talade om min morfarsmor,Jenny Wallman, som om han känt henne, och om morfars andra bröder, som alla lämnat spår i arkivet.
Jag ska nu gå upp till mitt rum och leta efter den diktbok jag har av Ernst Liljedahl och avsluta kvällens blogg med en dikt av honom. Dock får den komma som ett PS för det regnar ute och det är lång väg till mitt rum.
Godafton Sköna Värld!

Sabina

Ernst Liljedahl översatte Goethe och för att lära känna diktaren reste han till dennes hemstad Weimar( som  också jag en gång som skolflicka  fick besöka). Sina intryck har han skildrat på vers i boken Weimarresan. Boken fanns i min poesiihörna.Den inköptes 1924 av min mor, Margit Ydén!
Boken har han tillägnat "Goethe-Weimarkretsen " i Västervik och i den långa inledningssången skriver han bl.a."Er ägnar jag min långa pilgrimssaga...I kära vänner, samlade kring Goethe/ som Weimars kvinnor förr i trofast lag.."
Ernst  Liljedahl bodde på  Sommenäs gård vid Sommen och tecknar sin lantliga  hembygd som kontrast mot staden Weimar.:
"Vid Sommens stränder Malexanderfjärden
har skjutit in mot Sommenäs en flik.
Där slutar för mitt hjärta alltid världen
i skuggan av en gård, på minnen rik.
Men Weimar! Du som nu var dag mig gläder
och länge lockat som en ljuv musik,
väv dina trådar i min andes kläder
och följ mig, när till hemmets dörr jag åter träder."