Frihet

Idag gav tidningen äntligen en god nyhet. Barnläkaren på Karolinska blev friad från anklagelsen att ha begått ett mord på det dödssjuka barnet. Tre års kamp är slut. Jag känner djup tacksamhet för att rättvisan fungerat. För mig var det hela tiden otänkbart att en seriös och duktig läkare skulle göra något så fasansfullt som att döda ett litet barn, även om det hade gällt att förkorta lidandet.Läkarens uppgift är ju att "rädda liv".
Hur kan då läkare medverka till abort, det är också oförklarligt. Måste betyda att en del av läkarens samvete blivit avstängt eller "avsakraliserat" som den salige Henry Newman redan påstod för hundra år sedan.(se nedan vad han skrivit om samvetet!)
Nu är läkaren fri men de tre åren, varav många i häkte, har nog satt spår och jag hoppas hon får hjälp och stöd att återfå både inre och yttre krafter. Jag skulle vilja skriva till henne, men hur och vart? Nu får jag i alla fall börja med att be för henne.

En annan frihet proklamerades i går i nyheterna. Jag kände ingen glädje när nyheten av Kadaffis död presenterades med bilder av jublande soldater och närgångna beskrivningar av hur han dödats. Det är gott att en diktator störtats men det känns ändå obehagligt. Inom mig hör jag Marias lovsång med de profetiska orden: "Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa.."(Luk.2:46) Vem som nu skall leda Libyen till en verklig demokratisk frihet är ännu okänt och var är den "ringe" som skall bli upphöjd?

Skrivet en oktobermorgon med mild luft och fallande löv.

Sabina