Törnekronan

I min katolska kalender stod det med liten stil den 2 september :Herrens törnekrona. Jag minns inte att jag settdet förut men lät tankarna vandra kring denna viktiga symbol för Herrens lidande. Då mindes jag den helige biskop Brynolf av Skara, som av den norske konungen som tack för utförda tjänster fick en dyrbar gåva. Han hade bland annat visat gästfrihet mot en landsflyktig biskop från Nidaros och när Stavangers domkyrka brann ned bidrog han ekonomiskt att återuppbygga den. I ett silverskrin överlämnades en tagg ur Kristi törnekrona till biskop Brynolf i Lödöse vid gränsen mellan Norge och Sverige. Biskopen som var en stor diktare skrev ett vackert officium till den kostbara relikens ära. Här en av stroferna:

Herrens törne, dyr relik
Västergötland vunnit
Evighetens blomma bär
törnet som sin krona
Livets Herre liv beskär
vill från död oss skona

Det var den 2 september som gåvan överlämnades, vilket blev en stor vallfärdsdag, då många pilgrimer sökte sig till Skara domkyrka, där törntaggen förvarades i ett genomskinligt kärl av kristall till reformationen.
Det är bra att knyta samman en medeltida tradition med vår dag i dag, som dessutom är en fredag, den dag, då vi påminns särskilt om Herrens lidande.
Man kan undra hur det kom sig att en sådan relik hamnat i Norge. Givetvis en lång och spännande historia: Fram till femhundratalet förvarades törnekronan i Konstantinopel. Men då pantsattes den hos en köpman i Venedig, som i sin tur sålde den till den franske kungen Ludvig IX, som lät bygga det undersköna Sainte Chapelle utanför Paris, där reliken vördades. Taggar skänktes bort åt olika håll och så en gång till den norske kungen.I dag finns väl knappast någonting kvar en detta taggiga pinoredskap. Kvar finns dock tredje mysteriet i den smärtorika rosenkransen. Där ber man tio Var hälsad Maria medan man i tankarna betraktar Jesu törnekröning.

Sabina