En dag att minnas

Året var 1979. Den nyvalde påven Johannes Paulus II företog sin första utländska resa "som pilgrim" till sitt eget land, Polen.
Också jag skulle resa till Polen men valde att resa veckan innan. Annars skulle jag säkert blivit uppslukad av festyran kring påvebesöket.
Mitt mål var Niepokalanow, franciskanklostret, som Sankt Maximilian Kolbe grundade några mil utanför Warszawa.
Jag var i färd med att skriva en bok om denne Kolbe och jag fick många gripande minnen från denna plats. Sankt Maximilian hade varit som en glödande magnet och dragit hit hundratals unga män som ville tjäna Gud. Det blev ett stort kloster med många aktiviteter, mest tidnings och bokutgivning.Polen var ett yrvaket land, nyss befriat efter fyrahundra års ockupation och Kolbe såg behoven av kristen utbildning och undervisning.
Att detta kloster med sitt framgångsrika kristna apostolat väckte nazisternas hat var begripligt. Det var härifrån Sankt Maximilian Kolbe inledde sin martyrvandring till Auschwitz, där han gav sitt liv för en medfånge.

Jag reste hem laddad med intryck och litteratur.Nästa resa denna sommar gick till Assisi.Här mötte jag en annan franciskan, fader Maximilian Mizzi. Han föddes på Malta och hade kommit till det stora franciskanklostret i Franciskus egen stad.
Som barn hade han blivit varnad för en protestantisk kyrka vid ett torg han passerade. Där bor djävulen hade han fått höra.
Men i Assisi hade han upptäckt franciskaner som tillhörde den anglikanska kyrkan och dörren till den protestantiska världen hae öppnats för honom. Han blev entusiastisk ekumen och tog hand om alla svenskar som kom till Assisi.
Med fader Max hade jag gjort en pilgrimsvandring från Assisi till Rom. Med honom hade jag bilat i Sverige mellan svenska kyrkor och konfirmandläger. Med honom hade jag fått vara med när den första katolska mässan sen reformationen firades i min egen hemförsamling i Ölmstad.
Nu hade tiden kommit att ta steget till Moderkyrkan. Det skulle ske här i Assisi. Platsen var kryptan vid den helige Franciskus grav. Och det blev en oförglömlig kväll som kom att innehålla både en supé med franciskanerna i deras matsal och en fest med Birgittaystrarna och alla deras gäster.
Nu var jag katolik, upptagen i "The Catholic family" som fader Max uttryckte det och
fick börja ett nytt liv i en ny församling , där jag med åren skulle få lära känna flera nya kulturer med olika seder och bruk och få många vänner.
Sen följde en rad år när jag varje augusti tog tåget till Italien för att den 3 augusti få fira minnet av den viktiga dagen då jag blev katolik.
I dag hissar jag flaggan och tackar för trettio innehållsrika år md oförglömliga upplevelser och rika lärdomar.


Sabina