Det är Kristi Himmelsfärdsdag.
"Till härlighetens land igen,
jag ser dig Jesu fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara,
Långt från mitt hem jag vandrar här
mitt sällskap sorg och möda är...
Sv Ps 159.
Jag tycker om denna psalm med den vackra tyska 1600talsmelodin. Men jag håller inte med Johan Olof Wallin om de två sista raderna. Särskilt inte i dag när jag har huvudet fyllt av lärksång och Mariaböner,och minnet fyllt av doftande bokskog,vida ljusgröna fält med galopperande hästar som välkomnade den lilla tappra pilgrimsgruppen på grusvägen bredvid.Och i fjärran som ett ljusblått sidenband syntes Vättern.
Vi vandrade i Västergötland. Vårt mål var Södra Fågelås kyrka, vår avsikt var att prisa Gud och ära Jungfru Maria. Och där fick vi skönt ackompagnemang av lärkornas oavlåtliga drillar under den blåa himlen med drivande molnskyar.
Hästarna hörde nog hemma hos det vita sjuttonhndratalsslott vi passerade. Och här kom en dalmatiner springande som en yster virvelvind.lycklig över sol, vind och folk på vägen.
Vägen var lång, jag blev hela tiden efter, men det gjorde ingenting,till slut var vi framme vid den rödmålade lilla kyrkan med sina naiva takmålningar och en stark atmosfär. Ja, här har man bett böner, här har man samlats kring altarrunden på knä. Här fanns seklers historia inskriven i de fårade träpanelerna.
Avslutningen blev typiskt katolsk,d.v.s vi gick på marknaden i Hjo!
Att efter detta vid hemkomsten titta på programmet Existens var ingen lustig upplevelse. Vad är det för vits med att dra ihop en exkatolik,en svensk präst och katolikhatare och konfrontera en nykonvertit och en katolsk biskop med deras åsikter ? Jag ids inte gå in på alla felaktigheter i det bildsvep som skulle dra fram alla synder och misstag som katolska kyrkan begått. Här talades om Andra Vatikankonciliet och #aggiornamente", som påven Johannes den XXIII startade och då syntes påven Paul VI i bild. Och än var det Johannes Paulus II i Tvrutan, än Benedikt XVI. när påvarnas framträdande skulle kritiseras. Den som inte kände till dessa olika påvar kunde bli helt förvirrad. När TV försöker svepa över historiska skeenden blir det inte bara fel utan också falskt. Det var en lisa att möta biskop Anders lugna och kloka svar på de frågor som ställdes.
Nej Kristi Himmelsfärdsdag blev för mig vallfärden med pater Joseph och skaran av
Militia Maria Immaculatae på väg. Helt enkelt en skara lyckliga katoliker som åtminstone denna dag inte tyckte att vårt "sällskap sorg och möda" var.
Sabina
torsdag 21 maj 2009
lördag 16 maj 2009
Jubel och tårar i det Heliga Landet
"Mitt hjärta blöder för alla dem som lider.."
Vackrare och mer tröstande ord kunde inte påven ha sagt till de instängda palestinierna i flyktinglägret Aida . Har man inte hört dessa ord förut? Är det inte profeten Jeremia som utropar: "I mitt hjärta våndas jag.."(Jer 4:19) .
Samtidigt vågar han rikta sig till de unga, som otåligt väntar på befrielsen och vädjar till dem att inte låta bitterheten inta hjärtat inför alla orättvisor och allt våld:
"Jag ber er. låt inte de stora förlusterna i människoliv och förstörelsen som ni bevittnat väcka bitterhet eller harm i era unga hjärtan.Jag ber er att i stället . ha mod att stå emot varje frestelse ni kan känna som gör att ni tar till våldshandlingar eller terrorism."
Nu har han varit där! Han har böjt knä vid grottan i den stora Födelsekyrkan där Maria tog emot sitt barn . Han har sett kullarna på vägen till Nasaret där Jesus växte upp och predikat på den plats där folket en gång ville kasta Jesus ner för ett stup. Han har andats luften i Jerusalem, tre religioners allra heligaste stad och predikat i Josafats dal, som Jesus genomkorsat många gånger med sina lärjungar. Den plats där en gång den yttersta domen ska ske.
Vid den tomma graven i Jerusalem fick påven de inspirerande avskedsorden :
"Jag ber att Kyrkan i det Heliga Landet skall hämta kraft från den tomma graven. Där kan den kasta all ängslan och alla bekymmer för att sedan stå upp varje dag igen och fortsätta vandringen på Jerusalems gator, genom Galileen och vidare därifrån för att förkunna Kristi förlåtelse och löftet om ett nytt liv.!"
Även vi som kunnat följa denna märkliga och historiska pilgrimsfärd via nätet kan ta till oss orden om att låta Kristi tomma grav ta emot allt som vi bekymrar oss för och varje dag stå upp igen med löftet om det nya livet!
Jag vill tacka www. katobs. se för alla lättilgängliga anvisningar och översättningar.EWTN för fina videoklipp och den norska rapporteringen från påvens resa på Oslostiftets hemsida.
Sabina
Vackrare och mer tröstande ord kunde inte påven ha sagt till de instängda palestinierna i flyktinglägret Aida . Har man inte hört dessa ord förut? Är det inte profeten Jeremia som utropar: "I mitt hjärta våndas jag.."(Jer 4:19) .
Samtidigt vågar han rikta sig till de unga, som otåligt väntar på befrielsen och vädjar till dem att inte låta bitterheten inta hjärtat inför alla orättvisor och allt våld:
"Jag ber er. låt inte de stora förlusterna i människoliv och förstörelsen som ni bevittnat väcka bitterhet eller harm i era unga hjärtan.Jag ber er att i stället . ha mod att stå emot varje frestelse ni kan känna som gör att ni tar till våldshandlingar eller terrorism."
Nu har han varit där! Han har böjt knä vid grottan i den stora Födelsekyrkan där Maria tog emot sitt barn . Han har sett kullarna på vägen till Nasaret där Jesus växte upp och predikat på den plats där folket en gång ville kasta Jesus ner för ett stup. Han har andats luften i Jerusalem, tre religioners allra heligaste stad och predikat i Josafats dal, som Jesus genomkorsat många gånger med sina lärjungar. Den plats där en gång den yttersta domen ska ske.
Vid den tomma graven i Jerusalem fick påven de inspirerande avskedsorden :
"Jag ber att Kyrkan i det Heliga Landet skall hämta kraft från den tomma graven. Där kan den kasta all ängslan och alla bekymmer för att sedan stå upp varje dag igen och fortsätta vandringen på Jerusalems gator, genom Galileen och vidare därifrån för att förkunna Kristi förlåtelse och löftet om ett nytt liv.!"
Även vi som kunnat följa denna märkliga och historiska pilgrimsfärd via nätet kan ta till oss orden om att låta Kristi tomma grav ta emot allt som vi bekymrar oss för och varje dag stå upp igen med löftet om det nya livet!
Jag vill tacka www. katobs. se för alla lättilgängliga anvisningar och översättningar.EWTN för fina videoklipp och den norska rapporteringen från påvens resa på Oslostiftets hemsida.
Sabina
måndag 11 maj 2009
I det Heliga Landet med påve Benedikt
Jag följer med fascination påvens besök i det Heliga Landet. Men hur är det med svenska media? Har TV visat något? Har tidningarna skrivit? Har det varit för få grodor att sprida från presskonferenser och tal? Medias intresse är märkvärdigt snedvridet. När jag nu läser på EWTN och andra news så hittar jag verkliga guldklimpar, härliga saker att citera. Påven talar genomtänkt, varmt och klokt.
Som vanligt var det presskonferens på flyget. Men nu har Vatikanen lärt sig efter förra pressmötet på väg till Afrika. . En präst mötte journalisterna och samlade ihop deras frågor för att hövligt överlämna dem till påven, som ändå vände sig till hela journalistkåren på flyget och tackade dem för deras arbete!
Frågan om vad påven trodde att han kunde bidra med till freden uppstod naturligtvis därför att han förklarat: "Jag kommer som en pilgrim för fred"
"Kyrkan är ingen politisk makt, förklarade han. Kyrkan är en andlig makt. Därför ser jag att vi kan bidra på tre sätt till freden:
För det första med bön, eftersom vi tror att Gud hör bön och att Han kan förändra historien. Om miljoner mänskor skulle be för freden skulle det vara en kraft som kunde påverka arbetet för fred.
För det andra genom att utbilda samvetetet. Det är genom samvetet som människan förstår vad som är sant men starka krafter försöker hindra detta. Att utveckla samvetet som gör människan lyhörd för sanna värden är kyrkans uppgift.
För det tredje bör man räkna med förnuftet.Genom att kyrkan inte är ett politiskt parti kan vi lättare förstå vad som bidrar till fred och visa på förnuftiga lösningar.
Den andra frågan gällde relationen till de tre religionerna i Mellanöstern. Påven visade att det finns något gemensamt mellan kristendom, judendom och islam. Nya Testamentet är fylld av hänvisningar till Gamla Testamentet, påpekade han. Judendomen utgör grunden till kristendomen. Koranen kom till i ett område där både kristna och judiska församlingar fanns och det har gett avtryck i Koranen. Vi har alltså mycket gemensamt men tusentals år och olika traditioner och översättningar har gett upphov till missförstånd. Därför måste vi på nytt lära oss varandras språk.
"Kvinnans profetiska karisma"
Vid besöket i Betania nära Jordan, alltså inte den by där Marta Maria och Lasarus bodde, utan nära Johannes Döparens dopplats, gav påven överraskande en mycket vacker hyllning till Mellanösterns kvinnor!
"Kyrkan har så mycket att tacka alla tåliga, kärleksfulla, trofasta vittnesbörd som otaliga kristna mödrar, lärare, läkare, sjuksköterskor har givit, sade påven.
Från bibelns första kapitel ser vi hur man och kvinna skapats till Guds avbild och är till för att komplettera varandra som tjänare av Guds gåvor och partner genom att ge liv, både fysiskt och psykiskt till världen.
Kyrkan och samhället har börjat förstå vad min vördade företrädare Johannes Paulus II kallade "kvinnans profetiska karisma" som bärare av kärlek, barmhärtighet och fred genom sin värme och mänsklighet till en värld som alltför ofta dömer människor efter vad de kan uträtta eller användas till.
I dag går färden till Jerusalem, Betlehem, Nasaret.
Sabina
fredag 8 maj 2009
Var hälsad Maria
Tidigt i den kyliga morgonen går jag ut och letar efter körsbärsblommen. På en liten höjd med utsikt över Vättern och långt borta Västergötland som ett avlägset blånande skimmer strävar ett buskage att befria sig från vinterns dysterhet. Se, utropar den ena kvisten efter den andra, se,mina vita blommor. Kom och plocka!
Jag skyndar dit för nu har Marias månad anlänt och nu ska jag bedåra henne i vårt lilla Mariaskåp med ett överflöd av blommor.
Hon får gullvivor, starkt doftande, hon får förgätmigej och vårfingerört, hon får de klaraste vitsippsstjölkar som nattkylan hållit friska och hon får en och annan liten scilla plockat från vår gräsmatta.
Så är det vid alla Mariastatyer och bilder denna månad. I St Eriks skola i Stockholm har eleverna med större glädje än vanligt kunnat pryda sin madonna. För ett år sedan stals den dyrbara Mariastatyn. Nu har den återkommit tack vare en uppmärksam besökare. Han såg statyn utställd i en auktionskammare och kände att det var fel. Den hörde inte hemma där, så han kallade på polisen som klarade upp mysteriet med den stulna Madonnan från Sankt Eriks katolska skola i Stockholm!
I kyrkor och kapell hålls Mariaandakter. På min blogg ska jag också hålla andakt:
Var hälsad Maria full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt Jesus.
Heliga Maria Guds Moder
bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund, Amen.
Lys oss med ditt milda ljus på livets stormiga hav, så att vår bräckliga farkost inte strandar på världens farliga klippor!
Du är vår glädjes upphov, ty du har fött åt oss världens Frälsare, vår glädje i liv och död och i all evighet. Bed för oss att vi genom ett gott samvete alltid kan glädja oss i Herren.
Vi hälsar dig med den heliga Kyrkan , som morgonstjärnan, du vår glädjes upphov och himlens port.Du är morgonstjärnan på den nya skapelsens himmel, ty du föregick och bebådade uppgången av rättfärdighetens Sol, Kristus, vår Herre....
Ja, det finns ingen gräns för de vackra ord med vilka man kan hylla maj månads Jungfru. Vill du läsa en novena till Maria med alla hennes underbara namn som Kyrkan givit henne kan du söka den på http://www.kyrkan.jonkoping.grabroderna.se/ där pater Joseph presenterar en Mariaandakt.
Med blommande hälsningar
SABINA
Jag skyndar dit för nu har Marias månad anlänt och nu ska jag bedåra henne i vårt lilla Mariaskåp med ett överflöd av blommor.
Hon får gullvivor, starkt doftande, hon får förgätmigej och vårfingerört, hon får de klaraste vitsippsstjölkar som nattkylan hållit friska och hon får en och annan liten scilla plockat från vår gräsmatta.
Så är det vid alla Mariastatyer och bilder denna månad. I St Eriks skola i Stockholm har eleverna med större glädje än vanligt kunnat pryda sin madonna. För ett år sedan stals den dyrbara Mariastatyn. Nu har den återkommit tack vare en uppmärksam besökare. Han såg statyn utställd i en auktionskammare och kände att det var fel. Den hörde inte hemma där, så han kallade på polisen som klarade upp mysteriet med den stulna Madonnan från Sankt Eriks katolska skola i Stockholm!
I kyrkor och kapell hålls Mariaandakter. På min blogg ska jag också hålla andakt:
Var hälsad Maria full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt Jesus.
Heliga Maria Guds Moder
bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund, Amen.
Lys oss med ditt milda ljus på livets stormiga hav, så att vår bräckliga farkost inte strandar på världens farliga klippor!
Du är vår glädjes upphov, ty du har fött åt oss världens Frälsare, vår glädje i liv och död och i all evighet. Bed för oss att vi genom ett gott samvete alltid kan glädja oss i Herren.
Vi hälsar dig med den heliga Kyrkan , som morgonstjärnan, du vår glädjes upphov och himlens port.Du är morgonstjärnan på den nya skapelsens himmel, ty du föregick och bebådade uppgången av rättfärdighetens Sol, Kristus, vår Herre....
Ja, det finns ingen gräns för de vackra ord med vilka man kan hylla maj månads Jungfru. Vill du läsa en novena till Maria med alla hennes underbara namn som Kyrkan givit henne kan du söka den på http://www.kyrkan.jonkoping.grabroderna.se/ där pater Joseph presenterar en Mariaandakt.
Med blommande hälsningar
SABINA
fredag 1 maj 2009
Sköna maj välkommen till vår bygd igen...
Det blev isande kallt - som vanligt! Blåsten, torkan och kylan gjorde att det blev eldningsförbud i hela länet. Så där stod vi och stirrade på den präktiga rishögen, som skulle bränna bort vintern och med sina flammor hälsa våren välkommen.
En liten inhägnad eld sprakade och sände försiktiga rökdofter för att åtminstone försöka likna den stora brasan.
Kören samlade sig kring" Vintern rasat ut bland våra fjällar" med sin underbara refräng:
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne.
Sen var det dags för vårtalet:
Våren är det svenskaste av allt. Californiens eviga sol må vara hur underbar som helst. Men kommer mars och april har man där tröttnat på solen . Då viskar man för sig själv:
”Intet är som väntans tider
Ingen maj en dager sprider som den klarnande april”
Våren sjunger långsamhetens lov. Våren handlar om väntan. Den dröjer
Varför kommer den inte?.
Kanske vi älskar den för att den är så svårfångad. Så obestämd, så osäker
Det droppar tungt och vått.!
Så känns de första tecknen
Just det ljudet – dropparna från taken inger hopp
Medan vi går där i snöslasket hoppas vi som Abraham
som drog ut från sitt land utan att veta vart han skulle komma..
I tro väntar vi i det kala februarilandskapet på att döda knoppar ska svälla och slå ut, att den risiga marken ska förvandlas
till en matta av gnistrande vitsipps stjärnor
Hur kan vi tro på något sådant?
Pessimisten inom oss säger:
”Det kommer snö igen.
Det blir aldrig vår
vi kommer att stå frysande vid valborgselden i år.
Jag minns väl hur vi frös i fjol”.
Men en kväll , det är den 25 mars
Ser jag nymånens bleka båge på himlavalvet
Jag ser den som ett tecken!
Kvällen kan vara mörk och kall ännu i mars
Inte ens talgoxen har inlett sin entoniga sång
Det finns andra vårar man minns:
Ute i världen påg gick det kalla kriget. Tungt vilade ockupationens förtryck över Östeuropa. Men där började det sjuda- som i naturen – längtan efter frihet. Så var det i Prag 1968, när Pragvåren bröt ut och tiotusentals människor samlades kring frihetsbaneren på stadens torg. De vågade tro på befrielsen men vi i väst svek dem och ryska stridsvagnar krossade för ytterligare 20 år deras drömmar om våren.
Det är historia nu liksom den vinterdag då Lech Walesa 1980 vågade bryta förtryckets makt i Polen när han steg fram och talade för skeppsvarvsarbetarna i Gdansk och blev inte bara Polens utan hela världens symbol för frihetens obändiga kraft i människosjälen eller när de första stenarna bröts loss ur Berlinmuren 1989. Det var tydliga vårtecken av annat slag som vi ofta glömmer medan vi lyssnar efter” trastens sång i furuskogens lunder”
Visst är dessa händelser att likna vid det som sker i naturen – plötsligt, oförmodat - inför våra ögon: Visst gör det ont när knoppar brister/ varför skulle annars våren tveka..?…
Det finns ett evighetsperspektiv över våren. Och det har på ett oförglömligt sätt gestaltats av Rune Lindström i Himlaspelet, som de senaste femtio åren framförts i Dalarna. Några strofer ur spelet om” En väg som till Himla bär”
får avsluta mina reflektioner om våren här i Ölmstad. Scenen är som hämtad från det gamla Sverige, Ölmstads by för hundra år sedan.
Huvudpersonen Mats ligger för döden och har gripits av vånda, när han tänker på sitt liv som han förspillt i sus och dus.
Kurbitsmålaren påminner honom om hans ungdom:
Minns du byn, där vägen slutar,
Gamla,gråa härbresknutar,
Nötta näversúlors tramp i magert land?
Minns du Mor vid spiselhällen,
Drängarna i sommarkvällen,
Som gå tigande i vädd och käringtand?
Minns du barken,
svart i kosten?
Minns du marken,
Järnnattsfrosten?
Yxans skaft , som du har slipat med din hand`
Mats svarar:
Det luktar sälg.
Det smälter.
Det blir vår.
Det blir så klart i luften och i skyn.
Och nu går far till svedjorna och sår.
Jag vill gå hem!
Jag längtar hem till byn!
Det är väl vår?
Det droppar.
Det är tö-
Kurbitsmälaren svarar:
Det är för sent nu, Mats, för du ska dö.
Då kommer Gammel Jerk(Djävulen och skriker till honom)
Nu ska du gå till Helvete!
Nu ska jag flå dig levande!
Nu är det slut på lust och lek!
Nu är du Satans stek!
Mats morskar upp sig och svarar:
Hå, det var värst vad du tar i!
Du gapar sta’ så en kan bli
ordentligt skrämd och blek.
Gammel Jerk svarar:
Hur jag än bär mig åt
Och lockar med ståt
Och rosor och gyllene kalvar,
Hur jag tigger och ger,
Hur jag hotar och ber
-finns det ingen som tar mig på allvar.
Herrens Ängel kommer med bud:
Pust och ångest vikit dädan.
Är du redo att gå hädan
Lugnt och trösterikt på bönders enkla vis?
Är du luttrad, ren och skriftad,
Att bli fäst vid jord oh griftad,
Må du gå i frid till mildan paradis!
Mats reser sig upp. Han ser sitt barndoms hem bortom grinden och säger med bävan:
Är det vår i himmelriket?
Står det hästhovar i diket?
Hör jag själaringning hemma i vår by?
Herren Gud på porten gläntar,
Vinkar åt mig, ler och väntar.
Och jag nalkas på en snövit sommarsky!
Efter frusna applåder viskade vice ordöranden till mej: Nu ska vi sjunga Du gamla du fria
och vår gamla nationalsång ljöd dämpat ut över nejden medan ljusballonger steg mot höjden
Det var högtidligt och vackert.
Som det skall vara en svensk valbordsmässoafton!
Sabina
En liten inhägnad eld sprakade och sände försiktiga rökdofter för att åtminstone försöka likna den stora brasan.
Kören samlade sig kring" Vintern rasat ut bland våra fjällar" med sin underbara refräng:
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne.
Sen var det dags för vårtalet:
Våren är det svenskaste av allt. Californiens eviga sol må vara hur underbar som helst. Men kommer mars och april har man där tröttnat på solen . Då viskar man för sig själv:
”Intet är som väntans tider
Ingen maj en dager sprider som den klarnande april”
Våren sjunger långsamhetens lov. Våren handlar om väntan. Den dröjer
Varför kommer den inte?.
Kanske vi älskar den för att den är så svårfångad. Så obestämd, så osäker
Det droppar tungt och vått.!
Så känns de första tecknen
Just det ljudet – dropparna från taken inger hopp
Medan vi går där i snöslasket hoppas vi som Abraham
som drog ut från sitt land utan att veta vart han skulle komma..
I tro väntar vi i det kala februarilandskapet på att döda knoppar ska svälla och slå ut, att den risiga marken ska förvandlas
till en matta av gnistrande vitsipps stjärnor
Hur kan vi tro på något sådant?
Pessimisten inom oss säger:
”Det kommer snö igen.
Det blir aldrig vår
vi kommer att stå frysande vid valborgselden i år.
Jag minns väl hur vi frös i fjol”.
Men en kväll , det är den 25 mars
Ser jag nymånens bleka båge på himlavalvet
Jag ser den som ett tecken!
Kvällen kan vara mörk och kall ännu i mars
Inte ens talgoxen har inlett sin entoniga sång
Det finns andra vårar man minns:
Ute i världen påg gick det kalla kriget. Tungt vilade ockupationens förtryck över Östeuropa. Men där började det sjuda- som i naturen – längtan efter frihet. Så var det i Prag 1968, när Pragvåren bröt ut och tiotusentals människor samlades kring frihetsbaneren på stadens torg. De vågade tro på befrielsen men vi i väst svek dem och ryska stridsvagnar krossade för ytterligare 20 år deras drömmar om våren.
Det är historia nu liksom den vinterdag då Lech Walesa 1980 vågade bryta förtryckets makt i Polen när han steg fram och talade för skeppsvarvsarbetarna i Gdansk och blev inte bara Polens utan hela världens symbol för frihetens obändiga kraft i människosjälen eller när de första stenarna bröts loss ur Berlinmuren 1989. Det var tydliga vårtecken av annat slag som vi ofta glömmer medan vi lyssnar efter” trastens sång i furuskogens lunder”
Visst är dessa händelser att likna vid det som sker i naturen – plötsligt, oförmodat - inför våra ögon: Visst gör det ont när knoppar brister/ varför skulle annars våren tveka..?…
Det finns ett evighetsperspektiv över våren. Och det har på ett oförglömligt sätt gestaltats av Rune Lindström i Himlaspelet, som de senaste femtio åren framförts i Dalarna. Några strofer ur spelet om” En väg som till Himla bär”
får avsluta mina reflektioner om våren här i Ölmstad. Scenen är som hämtad från det gamla Sverige, Ölmstads by för hundra år sedan.
Huvudpersonen Mats ligger för döden och har gripits av vånda, när han tänker på sitt liv som han förspillt i sus och dus.
Kurbitsmålaren påminner honom om hans ungdom:
Minns du byn, där vägen slutar,
Gamla,gråa härbresknutar,
Nötta näversúlors tramp i magert land?
Minns du Mor vid spiselhällen,
Drängarna i sommarkvällen,
Som gå tigande i vädd och käringtand?
Minns du barken,
svart i kosten?
Minns du marken,
Järnnattsfrosten?
Yxans skaft , som du har slipat med din hand`
Mats svarar:
Det luktar sälg.
Det smälter.
Det blir vår.
Det blir så klart i luften och i skyn.
Och nu går far till svedjorna och sår.
Jag vill gå hem!
Jag längtar hem till byn!
Det är väl vår?
Det droppar.
Det är tö-
Kurbitsmälaren svarar:
Det är för sent nu, Mats, för du ska dö.
Då kommer Gammel Jerk(Djävulen och skriker till honom)
Nu ska du gå till Helvete!
Nu ska jag flå dig levande!
Nu är det slut på lust och lek!
Nu är du Satans stek!
Mats morskar upp sig och svarar:
Hå, det var värst vad du tar i!
Du gapar sta’ så en kan bli
ordentligt skrämd och blek.
Gammel Jerk svarar:
Hur jag än bär mig åt
Och lockar med ståt
Och rosor och gyllene kalvar,
Hur jag tigger och ger,
Hur jag hotar och ber
-finns det ingen som tar mig på allvar.
Herrens Ängel kommer med bud:
Pust och ångest vikit dädan.
Är du redo att gå hädan
Lugnt och trösterikt på bönders enkla vis?
Är du luttrad, ren och skriftad,
Att bli fäst vid jord oh griftad,
Må du gå i frid till mildan paradis!
Mats reser sig upp. Han ser sitt barndoms hem bortom grinden och säger med bävan:
Är det vår i himmelriket?
Står det hästhovar i diket?
Hör jag själaringning hemma i vår by?
Herren Gud på porten gläntar,
Vinkar åt mig, ler och väntar.
Och jag nalkas på en snövit sommarsky!
Efter frusna applåder viskade vice ordöranden till mej: Nu ska vi sjunga Du gamla du fria
och vår gamla nationalsång ljöd dämpat ut över nejden medan ljusballonger steg mot höjden
Det var högtidligt och vackert.
Som det skall vara en svensk valbordsmässoafton!
Sabina
söndag 26 april 2009
Sånger om våren
Nu har jag två favoriter. Susan Boyle och Holly! Jag är en av 66000 fans som gång på gång vill återuppleva den roliga och överraskande talangtävlingen i England,Britain got talent, när den ensamstående 48 åriga skotska Susan steg fram och chockade den lite överlägsna och kritiska juryn med sin djupa, varma och vackra röst. Hittills har hon bara sjungit i den lilla skotska byn, för sin tioåriga katt Pebbles, för sin sjuka mamma och andra åldringar i byn. Nu stod hon på en scen, nu sjöng hon för England, ja för hela världen.
Och så några dagar snare kommer, det som kallades ett "dråpslag": "Hon kan besegra Susan." Vem var "hon"? Jo en liten späd flicka på tio, tolv vårar, som efter ett par fågellätta och graciösa danssteg brast ut i klingande sång. Också hon bejublad som Susan Boyle av en chockad jury.
Varför "besegra"? Nej låt oss glädjas åt bådas talanger, må de få vinna framgångar och priser och drömmar. Och vi som sitter här vid våra datorer och lyssnar - vi kan bara tacka för detta medium som delar med sig så generöst av vårens sånger!
Nu har björken slagit ut! Och vår unge trädgårdsmästare Jacob har förvandlat våra skräpiga rabatter genom att ömt plantera tagetes och primula, rättat på busbomssoldaterna, grävt fram fuktig maskkryllande jord ur komposten, räfsat bort löven kring spirean och fyllt oss med glädje när vi tar våra korta vandringar kring gräsmattornas blåa täcke av vårstjärnor, scilla och vitsippor.Ännu en orsak till tacksamhet i vårens tid.
Om några dagar ska jag stå framför elden vid Ölmstads kyrka och lysna till Vintern ra..
Sen ska jag på skakiga knän dra fram mina anteckningar ur fickan och med mikrofonen i handen försöka överrösta barnens glädjetjut kring brasan- tro det om jag lyckas.
Sabina
Och så några dagar snare kommer, det som kallades ett "dråpslag": "Hon kan besegra Susan." Vem var "hon"? Jo en liten späd flicka på tio, tolv vårar, som efter ett par fågellätta och graciösa danssteg brast ut i klingande sång. Också hon bejublad som Susan Boyle av en chockad jury.
Varför "besegra"? Nej låt oss glädjas åt bådas talanger, må de få vinna framgångar och priser och drömmar. Och vi som sitter här vid våra datorer och lyssnar - vi kan bara tacka för detta medium som delar med sig så generöst av vårens sånger!
Nu har björken slagit ut! Och vår unge trädgårdsmästare Jacob har förvandlat våra skräpiga rabatter genom att ömt plantera tagetes och primula, rättat på busbomssoldaterna, grävt fram fuktig maskkryllande jord ur komposten, räfsat bort löven kring spirean och fyllt oss med glädje när vi tar våra korta vandringar kring gräsmattornas blåa täcke av vårstjärnor, scilla och vitsippor.Ännu en orsak till tacksamhet i vårens tid.
Om några dagar ska jag stå framför elden vid Ölmstads kyrka och lysna till Vintern ra..
Sen ska jag på skakiga knän dra fram mina anteckningar ur fickan och med mikrofonen i handen försöka överrösta barnens glädjetjut kring brasan- tro det om jag lyckas.
Sabina
onsdag 22 april 2009
Vårens gerillakrig mot Livet
"Ja,visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Javisst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.."
Dessa berömda rader av Karin Boye kommer lätt till sinnet när jag på min vandring ser hur det knoppas och spränger och försiktigt börjar lövas i skogen. Ändå innehåller diktraderna också en återhållen smärta, en sorg, som man kan uppleva jämsides med glädjen över naturens förändring. Livet blir aldrig till utan smärta. Ett barns födelse gör ont men desto större är glädjen efteråt. I maj när alla knoppar brustit och skogen står sommargrön och fräsch, då glömmer man den svåra tiden, då ingenting var färdigt, då allt var bara förberedelse, kamp och väntan.
Naturen lär oss. Hon är vår moder ,men vi följer inte hennes råd. I människovärlden finns tyvärr krafter som vill stänga livet ute. Jag läste i går ett mail från http://www.c-family.org/(Austin Ruse Catholic Family & Human Rights Institute), som har till uppgift att skydda det ofödda livet, att varna för motkrafterna (UN Population Fund,UNFPA) i FN, som för ett gerillakrig mot de delegater som tillhör livets förespråkare eller "pro-live" .De mångdubbelt flera "pro-abortion" vakar över att inga "pro-live" får vara med och rösta. Rösta för vad ? Rösta för det orimligaste av allt: att abort skall förklaras vara en m ä n s k l i g r ä t t i g h e t . "Om en moder glömmer sitt barn, står det i Bibeln, skall dock inte jag glömma det", försäkrar Skaparen. (Jes:49:15)
Nu behöver vi Skaparen av allt liv - löv som barn - vid vår sida för att hejda denna omänsklighet som likt en flod är på väg att översvämma FN.
Sabina
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Javisst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.."
Dessa berömda rader av Karin Boye kommer lätt till sinnet när jag på min vandring ser hur det knoppas och spränger och försiktigt börjar lövas i skogen. Ändå innehåller diktraderna också en återhållen smärta, en sorg, som man kan uppleva jämsides med glädjen över naturens förändring. Livet blir aldrig till utan smärta. Ett barns födelse gör ont men desto större är glädjen efteråt. I maj när alla knoppar brustit och skogen står sommargrön och fräsch, då glömmer man den svåra tiden, då ingenting var färdigt, då allt var bara förberedelse, kamp och väntan.
Naturen lär oss. Hon är vår moder ,men vi följer inte hennes råd. I människovärlden finns tyvärr krafter som vill stänga livet ute. Jag läste i går ett mail från http://www.c-family.org/(Austin Ruse Catholic Family & Human Rights Institute), som har till uppgift att skydda det ofödda livet, att varna för motkrafterna (UN Population Fund,UNFPA) i FN, som för ett gerillakrig mot de delegater som tillhör livets förespråkare eller "pro-live" .De mångdubbelt flera "pro-abortion" vakar över att inga "pro-live" får vara med och rösta. Rösta för vad ? Rösta för det orimligaste av allt: att abort skall förklaras vara en m ä n s k l i g r ä t t i g h e t . "Om en moder glömmer sitt barn, står det i Bibeln, skall dock inte jag glömma det", försäkrar Skaparen. (Jes:49:15)
Nu behöver vi Skaparen av allt liv - löv som barn - vid vår sida för att hejda denna omänsklighet som likt en flod är på väg att översvämma FN.
Sabina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
