Det var så stort. Den 27 april 2014 helgonförklarades två påvar samtidigt. Båda har lämnat spår i historien: Johannes XXIII, som startade Andra Vatikankonciliet. Johannes Paulus II som öppnade världen för Kyrkan och med sin erfarenhet av kommunismen var delaktig i att störta Berlinmuren och skapa ett enat Europa med öst och väst. En diktare på Petri stol. En ungdomspåve, som initieradeVärldsungdomsdagens tradition. Nästa år skall den hållas i Krakow där han en gång var ärkebiskop!
Påve Franciskus firade helgonförklaringsmässan. Påve Benedikt,numera emeritus, stod ödmjukt vid sidan och deltog.Mötet mellan de två levande påvarna var hjärtligt.
Media svämmade över och människor delade med sig av sina minnen. Johannes Paulus hade ju besökt Sverige, talat i Globen,firat Mässa i Uppsala. I år firades en mässa vid en minnessten som markerade påvebesöket för 25 år sedan.
Också jag hade något att berätta om mina möten med den nu helgonförklarade påve Johannes Paulus :
Mitt första minne av påven Johannes Paulus II var när jag
såg pater Woiciech slå kullerbytta och hjula i entrén till Sankt Franciskus
kyrka i Jönköping.
" Vi har fått en polsk påve, frustade han. och runt
honom stod en krans av jublande polacker. Det var den 16 oktober 1978. Jag var
inte ens katolik då men brukade besöka den katolska kyrkan ibland. Året därpå
skulle jag resa till Polen för att göra research för en bok om det polska
helgonet och martyren Maximillian Kolbe. Jag hade planerat att fara i juni. Samtidigt
med påven, vars första utlandsresa gick till hans hemland. Pater Woichiech
varnade mig. Då kommer du bara att följa påven, sa han och glömma allt om
Kolbe. Jag reste en vecka senare.
Det blev ändå en minnesvärd resa. I varje gathörn, i varje
skyltfönster, i varje kyrka mötte jag Karol Woytola. I Warszawa fick jag veta
att han predikat i Sankta Annas kyrka. I Krakow fick jag utpekat balkongen där
han stått och sjungit med studenterna. I Auschwitz fick jag knäböja på samma
plats som han böjt knä.Den polske påven blev min en vägvisare till det katolska Polen.
Det skulle bli fler möten.
På den tiden turnerade jag med musikspelet "Visa mig
vägen" Vi blev inbjudna till Polen och framförde spelet, som handlade om
den heliga Birgitta, i Birgittakyrkan i Gdansk. Sångtexterna översattes
skickligt av en församlingsmedlem, Jadwiga Sliwa.
Vi blev inbjudna till Rom och Birgittinernas generalabbedissa
Madre Tekla Famiglietti ordnade ett möte med påven .
Medan vi väntade på honom i en av salarna i Vatikanen fick jag
en idé: Vi sjunger Balladen på polska, viskade jag till kören, som drog i gång.
Då kom Johannes Paulus.
Häpet höjde han huvudet, log, satte sig ned och började
stampa med foten i takt med den taktfasta melodin.
"Jag trodde jag skulle möta en svensk grupp, sa han
till Madre Tekla, när han möttes av våra inlärda polska hälsningar. Han såg på
oss, han log mot oss, han hälsade på oss och tog i hand!.
Nästa möte som jag minns var inte jag med, däremot min son
Johannes. Det var när påven avbröt sin rundtur i Frankrike i Lyon och gjorde en avstickare till
närbelägna Taizé
Sjutusen ungdomar stod samlade när Johannes Paulus anlände i
bil på grund av den täta dimman.
"Jag kommer som en pilgrim, sa han, och som en pilgrim
stannar jag en stund och dricker av den friska källan." Och han påminde om
påve Johannes XXIII :s spontana ord när broder Roger första gången kom till Rom: "Ah,
Taizé, that little Springtime…" och fortsatte vänd mot broder Roger och
bröderna: "Jag hoppas att Herren kommer att bevara er som en blommande vår
och att ni förblir enkla i evangeliets glädje och ert öppna broderskap"
Innan det korta besöket var över hade han gett ett gott
handslag till alla bröder, som kunde skicka hem var sin bild av mötet med
Johannes Paulus II, som nu på söndag blir upptagen i de heligas skara.
Jag tar fram Czeszlaw Milosz diktsamling DET, Brombergs
20049 där han skrev ett Ode till Johannes Paulus åttionde födelsedag och citerar
sista strofen:
Du är med oss nu och därför alltid med oss.
Då kaosets krafter ger sig till känna,
sanningssägarna förskansar sig i kyrkorna
och bara tvivlarna håller på sin tro,
skall ditt porträtt i vårt hem dagligen minna om
vad en människa förmår och hur helighet verkar.
(övers. Anders Bodegård)
Om jag kunde skulle jag scanna bilden av vårt möte. För det blev fotograferat. Och naturligtvis hade jag med mig en bunt av min tidning Jungfru Maria, som jag då gav till påven och lyckades också hälsa honom på polska: med en inövad fras:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar