Gudomligt ljus

Det är tid för en lång resa
en färd till ett annat land.
Ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band
Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.
Det är tid för en lång resa
för ett möte med Han som är.
Bo Setterlind
Dikter 1948-1984,
Bonniers
Vi var några vänner som företog denna "resa".Från Lund, Malmö,Jönköping,Göteborg till Vrigstad. Där ligger den gamla prästgården, som 1946 öppnades för överlevande från Auschwitz och allt sedan dess varit en välkomnande famn för människor på väg.

Vi hade planerat vår "inre resa" nästan ett år, sedan vi oktoberdagarna i fjol hade fått uppleva skönheten i att samlas kring dikt och tankar.Nu var det Allhelgonahelg och vi hade bett Margaret Melin ange tonen för våra dagar. Samtidigt bar vi också med oss dikter,citat och erfarenheter som skulle komma att berika samvaron.

Tomas Tranströmer skriver i Den halvfärdiga himlen:
"Var människa
en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla"

När jag läste det förstod jag att detta är vad som händer när vi möts. Vi öppnar våra dörrar för varandra, så där litet på glänt - och med ens skapas omkring oss rymd och vi finner att här är rum för alla!
Detta blev vår erfarenhet av dagarna på Vrigstad. Hälsning till morgonrodnaden

På Vrigstads kyrkogård vilar många av de överlevande, som efter fångenskapen i Auschwitz fick ett nytt liv i värmen som strålade mot dem genom IM hemmet. Därför har det blivit tradition att inleda Allhelgonahelgen med en vandring och ljuständning bland gravarna kring Vrigstads vackra kyrka.

Döden är inte livets motsats,förklarade Margareta. Genom döden växer och utvecklas livet.Död är förvandling - en genomgång. Genom något som varit och mot något som ännu inte är.

Många av oss tänker i förväg på vår död, inte av fruktan utan rent praktiskt. Hur skulle vi vilja att vår begravning utformades, vad skall stå i annonsen, hur kan jag hjälpa efterlevande med mina tankar? Det finns faktiskt formulär som man kan fylla i och lämna efter sig!
Det berättas att Verner von Heidenstam hade önskat följande inskrift på sin gravsten, men att man hittade det först långt efter hans död och när stenen fått en annan text:

"Mig förunnades det ofattbara
att som människa få leva
några år på jorden.
Gläd dig du som än ser solen"

"Vad är då en människa, var Margaretas rubrik för ett föredrag. Hennes egen primära livsfråga och en av vår tids stora andliga frågor. Människan är skapad att leva i kärlek och sprida den. Det är det enda vi har att göra på denna jord. Allting annat är ingenting. Avslutningsvis sjöng vi ett av Margaretas kärnord som handlar om Gud inom oss:

Gudomliga ljus i mitt hjärta,
gudomliga ljus i mitt hjärta,
genomlys min tanke, min känsla,
min handling.
Gudomliga ljus i mitt hjärta.

Så förflöt dagarna mellan tankeutbyte, promenader i det milda novembervädret,goda måltider, musik vid flygeln och vänskapliga samtal mellan gamla och nya vänner.

Vi delgav varandra andra sentenser för att bära med oss tillbaka till vardagen:

"Varje möte med en annan människa är ett heligt möte."

"Ögonblicket är det enda du äger.
Göm det- som man gömmer en kastanj i sin ficka."

Att få hälsa tidiga morgnar med Margaretas vackra strofer var också något vi kunde bära med oss hem:

"När natten ännu ruvar över jorden
och mörker genomtränger kropp och själ
vill jag stå upp och tillbe dig i tystnad
och tacksam se hur ljuset återvänder.

Välsignad vare du som väcker fågelsång
i mörka träd och karga mänskohjärtan.
Välsignad vare du som väcker världen
och kommer den till mötes med din nåd.

Din Ande sänder du med gryningsljuset
och så förnyas jordens ansikte. Din Ande andas jag med varje andetag
och evigheten genomlyser nuet."