Dimmor i Stilla Veckan

Denna ljusa aprilmorgon med en kör av klara bofinksdrillar utanför fönstret upprörs jag av dagens kulurartikel i JP: Gunnar Hillerdal recenserar Jonas Gardells bok om Jesus och menar att den är "en gåva till svensk kristenhet i kris och sekularingseringstid". Hur kan han skriva så ? På vilket sätt menar Hillerdal att denna bok skulle kunna stärka svenska kyrkan "i kris".Det blir väl snarare så att om det som citeras verkligen är Gardells uppfattning av Jesus bara förstärker krisen. Kyrkans kris beror ju på att så många tvivlar på eller har övergett trosbekännelsens innehåll vilket utgör en av kristendomens grundstenar. Om jag har läst rätt inte bara i denna utan även andra recensioner, så förnekar Gardell inte bara jungfrufödelsen utan också Kristi uppståndelse från döden,som vi om en vecka skall fira i kristenheten. Vad blir det då kvar ?

Jag är inte heller säker på att jag vill läsa boken. Tvärtom när recensionerna, omdömen och citat började synas i media tog jag raskt fram påven Benedikts stora Jesusbok som kom för knappt ett år sedan. Jag kände att jag ville läsa om den, jag ville möta en stor teologs beskrivning av Jesus Kristus, grundligt ta till mig denna text,som jämsides med att läsa de angivna bibelcitaten skall ge mig en fördjupad kunskap om och kärlek till vår Herre.

En sak som har förvånat mig rörande Gardells bok är påståendet att han grundar sina uppfattningar på "grundliga vetenskapliga studier". Nu vet vi ju att många Jesusböcker har skrivits under nittonmhundratalet, vilket Ratzinger(påve Benedikt) noggrant redogör för i sitt förord till "Jesus från Nasaret" Han skriver om de böcker om Jesus som skrivits enligt den historisk- kritiska forskningen,att de "snarare är avbildningar av sina upphovsmän och de ideal de företräder än ett friläggande av den ursprungliga bilden av en ikon som blivit otydlig."
Det verkar stämma på intrycket av Gardells Jesusbok.I fortsättningen konstaterar påven att gemensamt för denna typ av Jesusframställning är att man inte vet så mycket om Jesus "och att tron på hans gudom först i efterhand har format hans bild. Detta intryck har under tiden trängt långt in i kristenhetens allmänna medvetande." Ja, är det inte just detta som är kyrkans kris? Tron på Jesus som Gud och Frälsare sviktar. och påven drar slutsatsen:
"Detta är en dramatisk situation för tron, eftersom den egentliga referenspunkten blir osäker.Den inre vänskapen med Jesus,på vilken dock allt ankommer,hotar att försvinna i tomma intet."

Enligt Gardells "vetenskapliga studier" skrevs evangelierna långt efter Jesu död och kan därför vara efterkonstruktioner, menar han . Har Gardell inte studerat skrifterna från Qumran som bekräftade och tidigarelade tidpunkten för evangelierna?
Jag skall inte fortsätta med lösa anklagelser eftersom jag inte studerat "Om Jesus" men jag vill till slut citera en passus från påvens Förord till Jesus från Nazareth, som gav mig en verklig "kick", eftersom den handlar om en av mina favrittexter i Nya Testamentet. Det är inte alltid man förstår vad man älskar och när jag läste påvens kommentar till Kristushymnen i Fil.2 6-8,blev verkligen mitt sinne upplyft.
Nu ska jag dela denna upplevelse med mina potentiella läsare:

"Redan omkring 20 år efter Jesu död finner vi i Filipperbrevets stora Kristus-hymn (Fil 2:6-8)
en fullt utvecklad kristologi, i vilken det om Jesus sägs att han var jämlik Gud, men att han avstod från allt, blev en människa, ödmjukade sig och var lydig ända till döden på korset, samt att han nu skall äras och tillbes i hela världsalltet, på det sätt som Gud hos profeten Jesaja (Jes 45:23) förkunnade vara det enda som anstod Jesus.
Den kritiska forskningen ställer med rätta frågan: Vad hände under de 20 åren efter Jesu korsfästelse? Hur kom man fram till denna kristologi? Det som anonyma församlingar, vars talesmän man försöker finna, åstadkom , förklarar i själva verket ingenting. Hur kunde obekanta kollektiva storheter vara så fyllda av skaparkraft? Hur kunde de äga en så stark övertygelsekraft och genomdriva sina åsikter? Är det inte också ur historisk synvinkel mycket mera logiskt att det stora sker i själva början och att Jesu gestalt i själva verket sprängde alla kategorier man dittills hade förfogat över och som alltså bara kunde förstås utifrån Guds hemlighet? Att tro att Jesus verkligen var Gud och människa och att han ville lära människorna detta genom att hölja det i liknelser och trots detta omisskännligt ge det till känna, det överskrider den historiska metodens möjligheter.
Omvänt, om man utifrån denna trosövertygelse läser texterna med hjälp av den historiska metoden och deras inre öppenhet för det som är större, då öppnar de sig och det visar en väg och en gestalt som är trovärdig. Då framträder ännu tydligare också den mångfacetterade kampen kring Jesu gestalt och den trots alla skillnader bestående samstämmigheten mellan dessa skrifter."

Med detta sätter jag punkt då dagen skrider och bofinken tystnar.
Sabina