Stjärnor i Gränna

En kristallkrona hängde över koret. Profetfigurerna lyfte sina stela armar mot den från altaruppsatsen.
Den började vaja svagt när de första dånande ackorden av Chopins  A-dur polonäs intonerades långt nedanför.Jag rös. Gunnel hamrade på flygeln, men jag befann mig plötsligt som en liten fågel i armarna på en elegant polsk Herr Zarzycki, som bjudit upp mig att med honom inleda den traditionella polska polonäsen som börjar alla danser i Polen. Jag svävade - jo- det var då- väl tio år sedan och en lyckostund.

Efteråt såg jag på den stora kristallkronan, som av kyrkorummet skapade interiören av en ombonad liten sal för kammarspel,en intim konsertsal där det var som på Schuberts tid att två damer spelade fyrhändigt vid flygeln under uppmuntrande leenden till varandra.Toner av Grieg flöt ut ,medan saxofonen gjorde sig redo att förvilla oss med smäktande toner.

En märklig stämning av ljuv mottaglighet för musik trots träbänkarnas hårdhet och det vakande Krucifixet av Eva Spångberg över oss.

Vi tog emot, vi hängav oss.Alldeles särskilt när Helhjärtat sjöng John Rutter och Andrew LLoyd -Webber
Denna kvinnokör av fullvuxna blondiner( en mörkhårig!) har en alldeles säregen aura av mjuk musikalitet som är både sinnlig och jordisk. Deras framförande gissar jag beror dels på en fantastisk körledare(Marianne Jansson) men också på vars och ens speciella musikalitet. De lyssnar på varandra när de sjunger och bidrar så till den musikaliska enheten, som aldrig bryts..Resultatet blir som när man öppnar en vackert dekorerad kinesisk ask och den börjar spela.

I denna vackra kammarmusikafton inrymd i en kyrka, där en värdslig kritallkrona skapade ett annorlunda rum fick vi höra sköna kvinnnor med rykte och begåvning -Frida,Irene, Gunnel , Elin och Lisa samspela med  de begåvade männenCarl Adam,Johan och Erik

Och alla har de sitt ursprung i Gränna.

Och allt detta för Hoppets Stjärna, som arbetar för fattiga, föräldraklösa och hemlösa barn på Haiti och många andra platser.
e
En av deltagarna sa till mig efteråt: "Vi har blivit med barn i kväll." Häpen tittade jag på henne och undrade hur det hade gått till. Maken  visade mig ett kort på en flicka i Haiti: "Vi har ett  nioårigt fadderbarn nu,,en flicka",förklarade han.

Om fler hade fått barn den här kvällen i Gränna var säkert herrarna för Hoppets Stjärna glada.
Det var en "stjärnspäckad kväll för Hoppets Stjärna" som jag skrev på Twitter.

Sabina

Vår Fru av Rosenkransen vid Lepanto

Det var den 8 oktober då turkiska och kristna flottor möttes vid Lepanto. De kristna segrade och hejdade en muslimsk invasion av Europa- Då.
Nu är Europa översållat av muslimer och i Sverige diskuteras för närvarande om man ska tillåt böneutrop från minareten i Fittja. och I jönköping är det ett problem att Islams ord om profeten Muhammed som förekommer i en fredsmässa har strukits av konservativa körsångare. De har inte förstått hur viktigt det är med respekten för varandras religioner och religiösa uttryck!

Detta var något påve Benedikt särskilt framhöll vid avskedet från Libanon, där han lyfte fram just den ömsesidiga resspekten för varandra som kristna och muslimer visat vid hans möten.

Men i dag så minns vi striden vid Lepanto. Då hade den dåvarande påven uppmanat alla kristna att be rosenkransen för seger. Därför firar vi vår Fru av Rosenkransen just i dag.

Och vi sjunger en söt liten sång till Hennes ära:

Som solen strålar i sin prakt
högt över berg och grus
är du Maria klädd imakt
och höljd i gyllne ljus

På månen vilar du din fot
dess skära blir ditt stöd
och vår böner tar du mot
från jordens nöd och död.

Av alla böner flätar du
din rika rosenkrans
och över håret bär nu du
tolv stjärnor i sin glans.

Vi ger dig våra bästa ord
och tusen kära namn
men mera värt än all vår jord
är Barnet i din famn.

I går kväll tändes vårdkasar runt Vättern och kyrkklockor ringde runt sjön. Allt för att rädda denna tusenåriga sjö från att förstöras av flygbombningar med farliga ämnen.
Det är fantastiskt med dessa spontana och vackra manifestationer. Ibland tänker jag att jag skulle vilja se en sådan manifestation- som de lysande lyktorna för Liv häromkvällen - för vår himmelska Moder!

Ballongerna i Libanon

Följer med glädje och beundran påve Benedikts resa till Libanon, det land som den salige Johannes Paulus II älskade och kallade "Pärlan i MellanÖstern". Tyvärr har denna pärlas glans flagnat och befolkningen har lidit både krig och förtryck.
Mot den bakgrunden är det så fantastiskt att följa denna resa av vår nuvarande 85 årige påve, som aldrig tänkte inhibera resan trots att grannlandet Syrien är i inbördeskrig och flyktingar strömmar över gränsen.

I stället kommer han som en "Pilgrim för fred". Han möter patriarker och biskopar och präster från de olika kyrkorna. Han tackar de tusen muslimer som är med och möter honom och manar till fredlig samverkan med de kristna.

Och han samlar de unga i tusental med allvarliga, uppmuntrande och varnande ord. Då möts han av jublande sånger: "Jesus is my joy, sjunger de unga. Even if the enemies torture me. Jesus is my joy. Even if I suffer - Jesus is my joy."
Nog måste det ha värmt påvens hjärta att höra denna sång samtidigt som han på himlen såg ballonger forma en rosenkrans i gult och blått!

Han manade de unga att hämta mod och vittnesbörd från sin tro, att stå emot allt som är mot livet: abort, våld, förakt för andra, orättvisor och krig. Om ni gör det, sa påven, då sprider ni fred!

Han uppmanade dem att inte emigrera. Stanna kvar i ert land trots arbetslöshet och svårigheter. Att lämna landet betyder uppbrott från det ni är rotade i. Libanon behöver er kvar.
Och slutligen manade han till fredligt samarbete mellan muslimer och kristna- Islam och kristendom kan leva tillsammans och skapa fred i Mellanöstern."

Jag tänker på mina vänner från Libanon här i Sverige och mina vänner i Baskintaskolan i Libanon. Gud välsigne dem.Och tack för den välsignade modige påve Benedikt XVI

Sabina

Vallfärder

Det var länge sedan. Den gången låg Europa öppet för mej. Jag drog ut med en speciell karta i handen, en Mariakarta. Målet var att besöka alla platser där den heliga Jungfrun uppenbarat sig. Jag besökte skogar, berg och städer. Stora pilgrimskyrkor och små kapell som doftade hemlighetsfullt av gömda blommor.Jag mötte människor på väg och fick märklig vägledning till nattliga härbärgen.Det blev en bok som heter "Ett underbart möte".Titeln var hämtad ur en dikt men har ändå en viktig undermening. För var gång himlen öppnas och Maria visar sig är det ett underbart möte.

Nu har jag återupplevt en av dessa vallfärder. Två vänner for till Lourdes och jag följde i anden varje dag av deras vandring.. De fick gå upp i bergen och ner till floden. De fick uppleva ljusmässan under stjärnorna och säkert fick de också gå in under det låga tak, där Bernadette en gång bott med sin familj, ett övergivet fängelse,lagom för den som är mycket fattig.

Jag hade bett om en bok som jag en gång ägt och sedan förlorat. en bok som i min ungdom kom ut på svenska samtidigt som en film om boken visades i fyrtiotalets Sverige. Det var "Sången om Bernadette", som gjorde djupt intryck på mig.

Författaren, Franz Werfel, österrikisk författare jagades av nazisterna och flydde till Frankrike. Han gömdes i Lourdes och avgav ett heligt löfte: Om jag överlever kriget och kommer till Amerika skall jag skriva en bok om Bernadette.

Nu har jag åter boken i min hand. Inte på svenska utan på franska. Det kommer att bli en ny upplevelse att möta Bernadette på hennes eget språk. Gärna hade jag läst den på tyska som var Franz Werfels språk och originalets. Men jag är tacksam för att min önskan blev uppfylld och jag vet att kvällarna blir långa.,medan stjärnbilderna "stampar i sina spiltor"..(Tranströmer).

Sabina

Träd som faller

”Alla våra träd kommer gående

            mot oss….

skriver Marianna Agetorp i ”TRÄDSPEGLINGAR(Artéa).

Jag ryser när jag läser dessa rader och ser framför mig hur träden i den gotländska Onjoraskogen börjar gå rakt mot de avverkande maskinerna som  dånande styrs genom det naturkänsliga området.

”Alla våra träd kommer gående

           mot oss

    i tankar bilder toner

  drömmar och inre syner

    Träden som tröstare

       som ljusbärare

    som mörkerslukare”.

Vi är ett naturälskande folk, vi svenskar. Ändå kan sånt här hända. Vi borde veta att träd är heliga. Våra förfäder dyrkade Yggdrasil, världsträdet, som alltid var grönt och vars dagg gav liv åt världen. När träden hotas väcks människorna. Tänk vad som hände för fyrtio år sedan i Kungsträdgården, när almarna skulle huggas ner! Då befolkades de hotade träden av unga trädkramare som klängde sig fast vid grenarna och modigt satt kvar tills de slets ner. Men  i dag sjunger man under de väldiga trädens beskyddande kronor. Almarna står kvar. räddade av den starka känslan för träd som finns i den nordiska själen.

Måtte det bli så i Onjoraskogen också! Jag ser hur poliserna bär bort  en av demonstranterna  - det är en gammal man, som kämpar för sin barndoms skog!

Vi har alla en relation till träd, minnen, upplevelser, outplånliga bilder från barndomen och från resor i fjärran länder Jag ser framför mig de mäktiga regnträden  som lutade över floden Brahmaputra i Bangladesh med grenar  som tycktes  fyllda av mystiska sagor. Heligare än regnträden vid floden är Buddhas Banyanträd.i Indien.  Det var här den unge prins Siddharta slog sig ner efter sin mångåriga vandring för att finna sanningen. Det var under detta träd som sanningen uppdagades för honom. Hit vallfärdar  människor från hela världen Och i vår gästbok ligger ett blad från detta heliga träd, skänkt av en indisk gäst!.

Träd är viktiga för jordens överlevnad, därför planteras tusentals träd varje år i ökenländerna. I Tanzania växer Vi- skogen genom gåvor från Sverige, i Nepal kan man genom IM plantera fruktträd som ska ge fattiga en inkomst. I Jordanien inleder kungen varje års plantering av tusen träd genom att välja en plats, där han själv ska sätta spaden i jorden med årets första träd. Den gången kung Hussein valde IM:s nybyggda by Sweileh utanför Amman var jag med. Alla närvarande fick  en lapp med vackra ordspråk om träd i handen. Ord om träd som ger skugga mot ökensolen, ord om träd som står planterade vid vatten dit hjorten kommer för att dricka.

 I Sverige har vi inte ordspråk men dikter om träd.

När jag kommer hem igen till ekarna och björkarna som omsluter vårt hem är det dessa rader av den finländska diktarinnan Edith Södergran som finns i mitt hjärta:

”Min barndoms träd stå jublande kring mig, o människa!

och gräset hälsar mig välkommen ur främmande land….

Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda krona

Nu dricker jag sanning ur björkens förtorkade stam,

nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste grässtrå,

en väldig beskyddare räcker mig nådigt sin hand”

Ingrid Ydén Sandgren

Kvinna och judinna

"Edith ville gärna undervisa vid något universitet. Två ting var emot henne. Hon var kvinna och judinna" Citatet hämtar jag från biskop Anders Arborelius OCD biografi om Edith Stein ,( Karmeliterna, Norraby, 1983)
I dag har hon fått en unik position som en av fyra kvinnliga skyddshelgon för Europa.. Hennes livsöde är betydelsefullt för Europa; hon är både kristen och judinna, både lärd och mystiker, kännare av Tomas av Aquino och Johannes av Korset, Kyrkans två stora filosofer och mystiker.

"Den som inte lyckas nå fram till sig själv finner inte heller Gud eller det eviga livet.
Eller rättare sagt: den som inte finner Gud finner inte heller sig själv och det eviga livets källa, som väntar på honom i hans eget innersta.

Edith föddes i Breslau, nuvarande Wroclaw, i en from judisk affärsfamilj. Moderns allvar och tro präglade familjen men Edith var från början en sökare, om ständigt ifrågasatte allt och detta frågande ledde till slut att hon bekände sig som ateist. Filosofistudierna ledde henne till den tidens store filosof Edmund Husserl.Hon blev en av studenterna i hans nära krets och avancerade.

Vad Edith skrivit om kallelsen är intressant: "Att ha en särskild kallelse är inte någon speciell utmärkelse, som ges åt några få utvalda, vilkas namn bevarats åt världshistorien. Varje människosjäl är skapad av Gud, var och en får i Honom den prägel, som skiljer henne från andra. Och i hennes personliga särart har en kallelse till ett handlande, som passar till hennes person, skrivits in i förväg."

För Edith hade Gud berett en märklig väg från förnekelse till martyrium.

Oförglömliga är hennes ord , då hon hämtades av Gestapo i Karmelitklostrt  Echt,Holland.
Hon tog sin syster Rosas hand och sa tydligt: Kom, så går vi för vårt folk."
I det ögonblicket identifierade hon sig med det judiska folket. Hon var inte längre professor,författare, karmelitnunna, Hon var det hon fötts till: judinna.

Behöver man säga mer om henne denna dag då hela Kyrkan firar henne med tacksamhet och vördnad.
Martyriet var hennes särskilda kallelse.
Troligen var det den 9 augusti då hon fick gå in i Döden iAuschwitz. Kanske med ett skrämt litet barn i famnen. Kanske med armen om en förtvivlad mor. Några minns hur ömt hon tog hand om både mödrar och barn under väntetiden i Amtsfort.

"Det finns ett tillstånd av vila i Gud...Om jag överlämnar mig åt det, uppfylls jag efter hand av nytt liv...skrev Edith,Teresa Benedicta av Korset - och vid dödens port, hade hon funnit denna vila i Gud, som gav nytt liv-
Sabina

Rosornas sommar

Blommornas drottning står brud i vår trädgård. Jag möter henne varje morgon och böjer mig över hennes doftande brudklädsel.Hon är skön, denna brud, skönare än rosen i Jeriko. >Den har jag aldrig sett, men de som sett den bibliska rosen försäkrar mig att det var inget särskilt med den. I den heliga Birgittas hymn till Maria blev den ändå något jämförbart. För inte ens Rosen i Jeriko kunde jämföras med den heliga Jungfruns skönhet. Och då var det en skönhet av inre slag, en dygdernas skönhet...och vem av oss äger ens en enda dygd värd att kallas skön ?

Det har blivit lite tunt med bloggandet i sommar. I stället har jag följt en annan blogg på nätet. En blogg som fått mig att fundera.
Carolas blogg.
När jag började följa henne höll jag själv på att läsa boken om henne, "Främling" och hade ett nyväckt intresse för denna märkliga person, bortom hennes musik, som jag verkligen tycker om. Två gånger har jag på Elmia upplevt hennes "Jul i Betlehem" och blivit djupt gripen. Vad skulle jag nu få veta genom att läsa vad hon själv skriver?.
Hon ursäktar sig med att det är första gången hon bloggar. Det är alltså ingen spökskrivare.
Och jag har blivit väldigt förvånad. Lite skamset söker jag mig till hennes Twitter varje morgon, sedan jag själv levererat min lilla tanketwitter. Och häpet har jag fått blicka in i en barnsligt lycklig nybliven "mamma," som leker med sitt barn och lever ett enkelt sommarliv med vänner och gäster och resor och berättar a l l t. Öppet, enkelt, chosefritt!
Charmerande och mycket överraskande!
Inte ett ord om musik. Ingen liten trall. Bara "älskade Zoe", ,lilla sötnosen, etc..

Carola Häggqvist har alltså adopterat en liten flicka från Sydafrika och det är Zoe med sitt krulliga hår, sitt glada leende och sina barnsliga poser och söta klänningar.

När jag nu omkring en månad har följt Carolas blogg förstår jag varför jag inte har några efterföljare som läser mina bloggar. Carola har fler än 1000!
Hon öppnar dörren till sitt hem - i sommar är det husvagnen. Hon bjuder in oss i poolen och vid myskvällen med tända ljus och god mat. Hon berättar om vad hon och Zoe och alla hennes vänner för.

Det gör inte jag.
Jag bara berättar om helgon eller politik eller böcker . Kanske jag borde skriva om oss, om Rosenlund, om våra måltider, om katterna och hunden?
Kanske?
Skulle fler vilja läsa vad jag skriver då?
Jag ska byta namn.
"Rosen i Rosenlund"