Kvinna och judinna

"Edith ville gärna undervisa vid något universitet. Två ting var emot henne. Hon var kvinna och judinna" Citatet hämtar jag från biskop Anders Arborelius OCD biografi om Edith Stein ,( Karmeliterna, Norraby, 1983)
I dag har hon fått en unik position som en av fyra kvinnliga skyddshelgon för Europa.. Hennes livsöde är betydelsefullt för Europa; hon är både kristen och judinna, både lärd och mystiker, kännare av Tomas av Aquino och Johannes av Korset, Kyrkans två stora filosofer och mystiker.

"Den som inte lyckas nå fram till sig själv finner inte heller Gud eller det eviga livet.
Eller rättare sagt: den som inte finner Gud finner inte heller sig själv och det eviga livets källa, som väntar på honom i hans eget innersta.

Edith föddes i Breslau, nuvarande Wroclaw, i en from judisk affärsfamilj. Moderns allvar och tro präglade familjen men Edith var från början en sökare, om ständigt ifrågasatte allt och detta frågande ledde till slut att hon bekände sig som ateist. Filosofistudierna ledde henne till den tidens store filosof Edmund Husserl.Hon blev en av studenterna i hans nära krets och avancerade.

Vad Edith skrivit om kallelsen är intressant: "Att ha en särskild kallelse är inte någon speciell utmärkelse, som ges åt några få utvalda, vilkas namn bevarats åt världshistorien. Varje människosjäl är skapad av Gud, var och en får i Honom den prägel, som skiljer henne från andra. Och i hennes personliga särart har en kallelse till ett handlande, som passar till hennes person, skrivits in i förväg."

För Edith hade Gud berett en märklig väg från förnekelse till martyrium.

Oförglömliga är hennes ord , då hon hämtades av Gestapo i Karmelitklostrt  Echt,Holland.
Hon tog sin syster Rosas hand och sa tydligt: Kom, så går vi för vårt folk."
I det ögonblicket identifierade hon sig med det judiska folket. Hon var inte längre professor,författare, karmelitnunna, Hon var det hon fötts till: judinna.

Behöver man säga mer om henne denna dag då hela Kyrkan firar henne med tacksamhet och vördnad.
Martyriet var hennes särskilda kallelse.
Troligen var det den 9 augusti då hon fick gå in i Döden iAuschwitz. Kanske med ett skrämt litet barn i famnen. Kanske med armen om en förtvivlad mor. Några minns hur ömt hon tog hand om både mödrar och barn under väntetiden i Amtsfort.

"Det finns ett tillstånd av vila i Gud...Om jag överlämnar mig åt det, uppfylls jag efter hand av nytt liv...skrev Edith,Teresa Benedicta av Korset - och vid dödens port, hade hon funnit denna vila i Gud, som gav nytt liv-
Sabina

Rosornas sommar

Blommornas drottning står brud i vår trädgård. Jag möter henne varje morgon och böjer mig över hennes doftande brudklädsel.Hon är skön, denna brud, skönare än rosen i Jeriko. >Den har jag aldrig sett, men de som sett den bibliska rosen försäkrar mig att det var inget särskilt med den. I den heliga Birgittas hymn till Maria blev den ändå något jämförbart. För inte ens Rosen i Jeriko kunde jämföras med den heliga Jungfruns skönhet. Och då var det en skönhet av inre slag, en dygdernas skönhet...och vem av oss äger ens en enda dygd värd att kallas skön ?

Det har blivit lite tunt med bloggandet i sommar. I stället har jag följt en annan blogg på nätet. En blogg som fått mig att fundera.
Carolas blogg.
När jag började följa henne höll jag själv på att läsa boken om henne, "Främling" och hade ett nyväckt intresse för denna märkliga person, bortom hennes musik, som jag verkligen tycker om. Två gånger har jag på Elmia upplevt hennes "Jul i Betlehem" och blivit djupt gripen. Vad skulle jag nu få veta genom att läsa vad hon själv skriver?.
Hon ursäktar sig med att det är första gången hon bloggar. Det är alltså ingen spökskrivare.
Och jag har blivit väldigt förvånad. Lite skamset söker jag mig till hennes Twitter varje morgon, sedan jag själv levererat min lilla tanketwitter. Och häpet har jag fått blicka in i en barnsligt lycklig nybliven "mamma," som leker med sitt barn och lever ett enkelt sommarliv med vänner och gäster och resor och berättar a l l t. Öppet, enkelt, chosefritt!
Charmerande och mycket överraskande!
Inte ett ord om musik. Ingen liten trall. Bara "älskade Zoe", ,lilla sötnosen, etc..

Carola Häggqvist har alltså adopterat en liten flicka från Sydafrika och det är Zoe med sitt krulliga hår, sitt glada leende och sina barnsliga poser och söta klänningar.

När jag nu omkring en månad har följt Carolas blogg förstår jag varför jag inte har några efterföljare som läser mina bloggar. Carola har fler än 1000!
Hon öppnar dörren till sitt hem - i sommar är det husvagnen. Hon bjuder in oss i poolen och vid myskvällen med tända ljus och god mat. Hon berättar om vad hon och Zoe och alla hennes vänner för.

Det gör inte jag.
Jag bara berättar om helgon eller politik eller böcker . Kanske jag borde skriva om oss, om Rosenlund, om våra måltider, om katterna och hunden?
Kanske?
Skulle fler vilja läsa vad jag skriver då?
Jag ska byta namn.
"Rosen i Rosenlund"

Svunnen skönhet

Det var en gång en brud. Om denna brud har jag skrivit många gånger. .
"Vad du är skön, min älskade
vad du är skön!"
viskar brudgummen
och bruden svarar:
"Jag är ett ringa blomster i Saron,
en lilja i dalen....
 Den vackraste visan om kärleken har skrivits i Bibeln, där dessa rader hämtats.

Men den brud jag tänker på har förlorat sin skönhet. Jag har mött henne varje morgon på väg till skrivstugan.
Min vita Madame Charpentier, översållad av vita doftande rosor.
Blommor formade som runda barnkinder. Doftande som en parfymeriibutik i Paris!

En dag märkte jag en förändring.. Det lysande vita hade grånat, blivit skrynkligt.Rosorna var på väg att förlora sin fräschör. Åldern hade kommit i fatt dem.
De följande dagarna gick det snabbt. Jag knipsade bort de skrynkliga fula och nervissnade skönheterna men nästa dag var där ännu fler och en dag måste jag erkänna: detta är naturens gång.
Också jag var en gång den fräscha bruden med slät hy och runda kinder,doftande av sol och vind och ungdom.
I dag är jag som den vissnade rosen. Skrynklig!

Men också en vissnad ros kan ha en viss skönhet. Jag brukar ta med mig hem från den neokatekumenala Mässan  där altaret  alltid smyckats med rosor, en eller två rosor. Några dagar står de upprätt i en vas,sedan faller de och jag lägggr dem för att torka på ett fat.. Nu återfår de en viss skönhet.Ju äldre de blir, desto vackrare. Kan det vara så med ålderns rosor? Kommer jag att få en annan sorts skönhet en dag?

Brigitte Bardot var en gång ung och sprudlande vacker. Så åldrades hon, blev aktiv politiker,lämnade sitt skönhetsliv bakom sig. En dag flög hennes ord ut över v ärlden:
"Jag älskar mina rynkor. De berättar om mitt liv."

Ingrid Bergman var på fyrtiotalet den rena orörda skönheten. Men också hon åldrades. I stället för älskarinna fick hon spela mamma. Och allra sist Golda Meyer, den åldrade premiärministern i Israel. Då visade hon sanningen i sitt ansikte. Och hon var vacker som en torkad ros.

För någon tid sedan visades en dokumentär om Marlene Dietrich i TV. Jag kom in sent och råkade se några bilder på den gamla stjärnan. Kände inte igen henne. All glamour var borta. Bara sorg stod skrivet i hennes ansikte, som blivit likt en av Madame Charpentiers skrumpnade rosor i min trädgård.

Så är det. Skönheten förgår. Om inte Sarons lilja också äger en själ blir hon bara en vissnad blomma att kastas bort.
Men när jag minns min mamma så skimrade hennes ansikte ljuvligt ännu i 85 års åldern.
Det kanske är så att ju äldre man blir desto genomskinligare blir huden och det inre livet - om man har ett sådant- skiner igenom- inte som ungdomens glittrande skönhet, inte som ålderns skrynkliga spegel - utan kanske som en glimt av evigheten, som vi bär inom oss.

Se på detta porträtt av diktarinnan Nelly Sachs..Hon fick Nobelpriset i litteratur, sedan hon på ett oförglömligt sätt tolkat smärtan av det judiska folkets Shoa. I hennes anletsdrag står ångestens smärta skrivna, oändligt sköra i sin skönhet.

Sabina
Må jag kunna åldras med en glimt av evigheten bevarad...

Augusti sommar

För en vecka sedan skrev jag en juli-blogg om rosor.
Den har försvunnit. Det är som i en deckare när de söker efter en fil och letar lösenord. klick klick. Och plötsligt - naturligtvis- lyckas de hitta det gömda lösenordet och allting uppdagas.
Så ej här i denna gömställenas föhräxade värld.
Nu förlitar jag mig återigen på Eileen som ska komma tillbaka till sommar-Sverige den 9 augusti för att hitta mina paniska rop på hjälp på sin arbetsdator.
Kanske kommer hon på min födelsedag?
Då lämnar jag alla gästerna i trädgården omsvärmade av bin och honung för att  med förnyat hopp leda henne in i förtrollningen på mitt skrivbord.

Jag litar på henne.
Påminner om en vikig bön som Jesus överlämnade år 1930 i Polen till en lyhörd nunna,den heliga Faustina Kowalska.
Han visade sig i en märklig syn för hennes inre ögon - där stod Han, Mästaren- med utsräckta armar och strålar från hjärtat - det Heliga Hjärtat - och hon hörde viskningen:
Jag litar på dig, Jesus
eller på det språk han talade med henne: Ufam Tobie,Jeszu

Sen dess har millioner människor sett denna bild av Jesus och upprepat de tillitsfulla orden: Jag litar på dig Jesus.

Hoppsan, nu glider jag in i min religiösa v ärld igen. Jag hade ju bestämt mig för att vara mera personlig, berätta mer om livet i Rosenlund, om vilan på bänken vid lavendelblomstren och den soldyrkande Faxe -
men hur jag än gör dyker Gud alltid upp  igen
Han är ju Skapelsens Herre.
Jag tänker på Honom när jag ser det fina mönstret i blommornas blad, när jag känner doften från rosor och violer

Hur skön när skapelsen i varje åder
 sig förråder
hur skön då måste själva källan vara-
den evigt klara!

Jag har b örjat läsa Carolas blogg på Twitter
Detta är vad min försvunna blogg handlade om.
Hon har tusen efterföljare. Jag har fyra.
Så jag tänkte. Om man bara gör som hon, är personlig, barnslig, förtjust, exponerar sig dag och natt i en husbil med nyadopterade afrikanska lilla Zoe - kanske jag får tio efterföljare?

Men det är nog inte så det går till.
Jag måste vara mig själv. Sabina
 det är jag

Johannes Döparen

Idag är det den 24 juni.  Vår son Johannes döptes i Ölmstads kyrka denna dag  1963. Mamma hade tagit med sig vatten från Jordan som hon diskret hällde ut i Mäster Bestiarius dopfunt från elvahundratalet.Morfar Sven ,prosten från Nyköping, döpte gossen i Faderns och Sonens och den Helige Ande och han fick också namnet Erik. Inte efter den helige Erik, som jag knappt kände till på den tiden utan efter Morfars bror som också var präst. Kanske hoppades vi att han skulle bli präst.
 Han blev Taizébroder. Och när minnet av detta dop nämndes i Sankt Francuskus Mässa och han blev inkluderad i församlingens och prästernas böner satt han i luften i ett flygplan på väg till Bangladesh, där Taizébröderna har en liten kommunitet, som arbetar bland fattiga muslimer, hinduer och kristna, bland gatubarn och handikappade, bland unga och gamla och kristna av alla denominationer från katoliker till baptister. Ett rikt liv.

På bordet i salen låg en samling predikningar av Kaj Munk. Den innehöll texter från hela kyrkoåret och jag bläddrade fram till Johannes döparen och fängslades omedelbart av hans korthuggna ofta dräpande satser. Ja, visst känner man igen en diktare, när han predikar. Och jag mindes att det berättades från Vederslöv, att när Kaj Munk såg parkeringsplatsen utanför den lilla lantkyrkan där han var präst fyllas av flotta bilar fråKöpenhamn och förstod att de kommit för at titta på - inte höra - den berömde diktarprästen,så gick han upp i predikstolen, slog upp bibeln, läste dagens text och sade AMEN.Det blev ingen predikan den söndagen."Detta är Guds Ord," sa diktarprästen och gick ner från predikstolen

Om Johannes Döparen hade Kaj Munk en hel del salta ord. Predikan hölls år 1942, då Danmark var ockuperat av nazister och det kunde vara farligt att predika.
"Johannes var en oförsiktig man", började Kaj Munk.
Han trodde på Sanningen.
Kung Herodes levde i hor. Döparen gick  till honom och sa , att det skulle han sluta med.
Han riskerade sitt liv genom att göra det.Och än mer. Han riskerade att starta ett uppror eller framkalla motstånd. Ja, det kunde gå så illa att romarna blandade sig in i det hela.
Varför teg inte Johannes? Det hade varit mycket klokare och mera hänsynsfullt.
Ja, eller skulle det?
Johannes var fylld av en brinnande Tro. Tron på att Sanningen är till för att sägas.
Den här historien om Johannes Döparen tilldrog sig i ett land för länge sedan.. Men den utspelas också i Danmark 1942.Ty också i vårt land finns det en Herodes som vänslas med främmande gudar,Herodes hade naturligtvis hittat på många ursäkter för sitt lagbrott. Och så kommer denna buffel  från öknen med något så dumt som Sanningen och vill sätta pannan mot Muren och välta omkull hela den byggnad som Herodes med möda hade byggt upp.Det är värt att lägga märke till att Döparen inte börjar diskutera med denna listiga orm.Han nöjer sig med att förklara för honom: "Du har inte rätt att äga henne"
Johannes kom med Rättfärdighetens yxa..Herodes var bara en liten gren på Orättfärdighetens stora träd.Men stor eller liten. Domen hade fallit.Kvisten måste huggas av.
Herodes,  Herodes, är du en sån dum torsk, att du kan tro att du tjänar Livets goda makter genom detta onda spel - att du kan inbilla dig att det leder till någonting annat än en undergång i Helvetet för dig och för ditt folk?
Och nu, Ni mina Landsmän som kastats i statens fängelser för att ni kände er kallade att tala Sanningens röst, jag ber Gud att ni må vara starka och tro att ni  gjorde rätt när ni följde  er känsla. Men om någon av er blir osäker och tvivlande, så förlåter jag er på min Herres vägnar, så som Han förlät Johannes. Ni ska veta, att Han kommer att döma er efter att ni modigt trädde fram för Sanningen sak medan andra teg, och ni ska veta att ni har varit med om att skapa en handling ur vilken en sund framtid kan växa. Och här ifrån Kyrkan ska det sägas till er: Sanningens Herre har låtit sitt ansikte lysa över er, Han give er sin fred." Amen

Gestapo besökte ofta Vederslövs kyrka med den frispråkige Kaj Munk. Och en  kväll i januari  1944 fann man diktarprästen skjuten i ett dike.Det var på Trettondagen  och han hade haft föraningar.
Jag minns den kvällen när pappa kom in i köket,vit i ansiktet och med tung röst sa till oss:" Kaj Munk är död. Dom har skjutit honom. ."
Men hans ord lever än och utmaningen att stå för Sanningen har många andra följt i den historia som följt efter.Man behöver bara minnas en annan diktare: Solsjenitsyn, vars ord  i det försenade Nobeltalet blivit klassiska: "Ett ord av sanning kan rädda världen"

Sabina

Twittervägen

Varje morgon går jag ut på Tvittervägen. Har du hört talas om den? Låt mig berätta!. Det är en autostrada som sträcker sig runt hela jorden. Den ringlar genom städer och byar, länder och hav. Trängseln är stor, människor dyker upp och försvinner. Okända blir nära vänner. Gamla bekanta hörs av och tar kontakt. Det är ett ständigt pågående samtal med många överraskningar.

Varje morgon känns det lika spännande. Vem ska jag möta? Vem har läst mitt kvitter? Vem har svarat mig och vem vill sända ut mitt kvittertwitter till sina vänner?
En morgon syns inga vänner, bara okända namn. Twittervägen har buktat runt en kulle. Nyss var jag i Jerusalem. Nu är jag i Rom med mina nyfunna vänner Birgitta och Ulf. Vart är jag på väg nu ?

 I dag, på  pingstdagen  hörs många röster.
Det susar  överallt om den helige Ande. Det är som om en stormvind gått rakt genom alla dem som är på väg. Den ene tolkar pingstdagens budskap på engelska. Den andra reflekterar över vad den helige Ande gör med oss människor. En tredje ser den Helige Andes verkan i samhället och politiken.
Jag får lust att stämma in, och det som faller mig in är att den heliga Birgitta var fylld av Anden. Hon som skrev: "Herre, gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld så att allt det som står dig emot blåser bort som aska i rykande storm"
När jag ber denna bön med henne ser jag framför mig tjänsteflickorna på Ulfåsa slott som går ned till sjön för att sprida ut askan i "rykande  storm". Askan från de stora spisarna på slottet Ulfåsa där Birgitta bodde med sin make Ulf och sina åtta barn. Och den lilla andefyllda Birgittabönen fick spridning på Twittervägen!

Jag möter Anders och Andreas, Joel och Benjamin, Bengt och Sven, David från Israel och Birgitta som var i Jerusalem och vittnade och nu vittnar i Rom. Fast i dag lyssnar hon på påve Benedikts predikan.i Sankt Peterskyrkan.
Genom Vatican News får jag höra det senaste om påvens otrogne betjänt som stal hans brev och skickade ut dem till medierna. "Han som åt mitt bröd ,lyfter nu mot mig sin häl" står det i  Psaltarpsalmen 41 och man sörjer med den gode och kloke påven att också han skall bli förrådd av "en av sina egna".

I går var det Melodifestivalen och en ny stjärna exploderade på stjärnornas himmel: LOREEN- Naturligtvis ekade röster på Twittervägen om Loreen." Rätt låt". "Sveriges stolthet". "Äkta etnisk svensk" etc
.
Första veckan jag gick på Twittervägen handlade allt om pastor Jean från Kongo. Det var spännande att uppleva hur många som engagerade sig, hur kunskap spreds om hans öde, hur man fick följa honom från avvisningen till Kongo, genom tortyren och flykten från fängelset i Kongo  fram till återvändandet till Sverige..
Jag förstod att Twittervägen också är ett redskap för rättvisa. .Kan ett blir redskap för Livet också? I dag skrev jag om den stora marschen för LIVE- pro-life- som genomfördes i Rom den 13 maj, då 10000 människor gick från Colosseum till Sant Angelo, en vandring på några kilometer med plakat och banderoller för att rädda ofödda barn.
Jag hoppas den lilla nyheten ger gensvar.
Följ mig på Twittervägen. Där väntar nya bekantskaper, nya kunskaper och  vidgade horisonter!

Sabina

Det kungliga dopet

Hela Sverige har jublat. Majsolen behagade lysa över Stockholmsström, över alla barn som samlats på Skansen, på alla festklädda damer med fjädrar i små pillerburkar, på uniformer och vidbrättade hattar - över kung och drottning, kronprinsessa och prins. På liten tremånadersbaby med nyfikna stora mörka ögon och en bestämd liten mun.
Det var hennes Dopdag.
I vårt sekulariserade land var det viktigt att förklara för folk vad ett dop är. Därför hade varje tidning med självaktning låtit någon kyrklig eller historiskt kunnig person förklara dopets innebörd
Så ock Jönköpings Posten.
Naturligtvis fick den nye biskopen i Växjö Stift föra pennan under den braskande rubriken:"Älskade omdiskuterade ritual. Dopet För:
Och för säkerhetsskull hade även en motståndare till dopet,en humanist, inbjudits att bidra med åsikten:
Dopet: Mot.
Det hade inte behövts. För vad biskop Jan Olof Johansson presterade var ingen förklaring utan bara allmänt prat. Efter att ha läst biskopens kria skulle det varit meningen att man hade förstått att det var en viktig kristen högtid, att dopet innebär att barnet införlivas i Jesu Kristi kyrka och välsignas i den heliga Treenighetens namn.
Om detta stod intet.
Däremot menade biskop Jan-Olof Johansson att "Genom dopet firar vi  och välkomnar ett nytt liv och tackar Gud för det livet."
"Dopet blir både en trygghet och ett sätt att förstå sitt liv som ständigt vill förnyas"
Vad är det för snack?
 Slår jag upp Dopritualen i Svenska Kyrkans Psalmbok får man lära sig att"Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin son, Jesus Kristus,för att rädda oss från det onda.
Genom dopet föder han oss till ett nytt liv, för oss in i sin kyrka och ett liv i förening med honom."
Och när prästen - här var det ärkebiskopen - tecknar korsets tecken på  barnets panna, mun och hjärta,säger han:
"Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig (Estelle)att vara hans lärjunge."
Ord ur Evangeliet lästes. Bön över det nydöpta barnet lästes.Trosbekännelsen lästes psalmer sjöngs..
Estelles dop - "Älskade och omdiskuterade ritual " var kort sagt helt  en tydlig kristen högtid.

Jag hoppas att detta gick in i hjärtat hos de skönklädda damerna från hov, riksdag,societé och hos herrarna i jacket och uniform.. Sveriges blivande drottning är nu en Kristi lärjunge, en medlem i Kristi kyrka, eller den lilla enklav som heter Svenska kyrkan.

De som läste biskop Johanssons ytliga artikel på morgonen måste ha blivit överraskade om de följt den högtidliga ceremonin på TV.
 Här fick svenska folket en vacker lektion i dopets mening. Och den lilla Estelle med sin klara blick tycktes ha förstått varenda ord och gest!.
Välkommen in i den världsvida kristna kyrkan,prinsessa Estelle!

SABINA